Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermann Hesse: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMANN HESSE
NYA TYSKA BÖCKER
Med glädje har jag läst Thomas Manns
nya essaysamling, ”Leiden und Grösse der
Meister”. För varje gång man möter denna
smidiga men samtidigt energiladdade ande,
märker man, att han inte bara är en glänsande
författare och en mycket klok och spirituell
människa utan också en trofast, stark och
oföränderlig karaktär, en man som förblir sig
själv trogen. Han har aldrig velat vara ett
antiborgerligt ”geni”, han försöker inte blåsa
upp sig själv, han vill inte slå sönder
nedärvda värderingar, han är en tacksam och
äkta son och arvtagare till den borgerliga
tyska kulturen, en omodern och för
närvarande av många unga utskrattad kultur
alltså — men trots allt den kultur, som skapat
inte bara Goethe och Humboldt, Schiller och
Hölderlin, Keller, Storm och Fontane utan
även Nietzsche och Marx. Vi ha rätt att räkna
in honom själv i ledet av de mästare, vilkas
’lidande och storhet” han, deras yngre broder,
känner och tolkar. Det i ordets vackra och
stilfulla mening ”borgerliga” hos Thomas
Mann kommer särskilt fint till uttryck i
essayerna över Goethe, Wagner och Storm. En
märkligt gripande och stark uppsats är den,
som behandlar August von Plåten; sannolikt
är inte heller den skakad ur ärmen utan
gediget utarbetad, men den verkar som ett
blixtrande lyckligt infall. För sin
Wagnerupp-sats blev Thomas Mann föremål för ovanligt
hätska och dumma angrepp av sina före detta
kolleger och vänner i München, de bayerska
”intellektuella” — trots hans livslånga djupa
kärlek till Wagner vågar- han nämligen förstå
det diskutabla och patologiska hos detta geni
något bättre än kapellmästarna. Jag delar inte
Thomas Manns djupa Wagnerbeundran, men
ändå måste jag skänka denna Wagneruppsats
mitt speciella erkännande.
För att inte ytterligare ge material till ett
missförstånd, som Thomas Manns motståndare
ge stor spridning, må man tillåta mig ännu
ett ord om ”det borgerliga” hos honom. Han
är en borgare i hög och positiv mening men
sannerligen ingen spetsborgare. Unga
brushuvuden förakta honom ibland, därför att
han är alltför begriplig, alltför intellektuell
och ironisk, och förbise då fullständigt, i
vilken grad han samtidigt är ett ”geni”, hur
individualiserad och arbetad han är, hur
mycket han vet om mästarnas ”lidanden”, och
hur mycket han äger av den heroism men
också den demoni, som alltid prägla den som
helt är besatt av sitt verk och offrar sig för
det. Den som inte har förstått detta av hans
tidigare verk, kan se det i många härliga och
avslöjande satser i denna bok.
Medan jag talar om Thomas Mann, må det
tillåtas mig att påminna om att S. Fischers
förlag, alltjämt den tyska bokvärldens
förnämsta förlag, har samlat denne diktares
”berättande skrifter” (till och med ”Der
Zauberberg”) i en mönstergillt vacker och
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
