Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - J. L. Hartmann, Sveriges riksdag under fem århundraden, anmäld av B. E. - Gösta Kellerman, Jacob Ulvsson, anmäld av B. E. - Charlotte Bühler, Ungdomens själsliv, anmäld av M. A. - Svio-Estonica, anmäld av B. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
manns lilla skrift dröjer emellertid inte länge
vid de medeltida riksmötena. Den ger en klar
och riktig orientering i vasatidens,
stormaktstidens och frihetstidens representation. Något
utförligare hade man måhända önskat se den
gustavianska tiden behandlad. Ett relativt
utförligt slutkapitel skildrar riksdagens
utveckling under adertonhundratalet och fram till
våra dagar. B. E.
Gösta K e 1 1 e r m a n: Jakob V Ivsson och
den svenska kyrkan under äldre sturetiden
1470—1497. Svenska kyrkans
diakonistyrelses bokförlag. 8: 50.
Det är väl inte alltför ofta här i landet som
man har anledning att tro, att en akademisk
avhandling skall hitta vägen utanför
specialisternas trånga krets. Doktor Kellermans
stora kyrkohistoriska arbete borde här utgöra
ett undantag, det förtjänar att
uppmärksammas av alla dem som ha intresse för
medeltida kultur och liv. Ämnet för avhandlingen
är i sanning monumentalt. Ärkebiskop Jakob
Ulvsson är ojämförligt den mest högresta
gestalten i den långa raden av mäktiga och
fascinerande kyrkofurstar i vår senmedeltida
historia. Arbetet är emellertid inte lagt som
en biografi, det är i stället en skildring av
svensk kyrkopolitik under fjortonhundratalets
tre sista årtionden och här har naturligtvis
den lärde och stridbare ärkebiskopen av
Uppsala den centrala rollen. Vid läsningen av
detta lärda och fängslande arbete blir man
åter påmint om vilken dominerande plats
kyrkan intog i vårt folks politiska, kulturella
och ekonomiska liv under medeltiden. Det är
centrala problem i svensk medeltidsforskning,
som här analyseras och ställas i en ofta ny
och överraskande belysning. Just i dessa
Engelbrekts- och riksdagsjubilerandets dagar
borde ett arbete av detta slag vinna ett
beaktande långt utanför de akademiska
cirklarna. B. E.
Charlotte Bühler: Ungdomens
själsliv. Översättning och förord av Honorine
Hermelin. Natur och Kultur. 5: 75.
Charlotte Bühlers arbete om ungdomens
själsliv kom ut i sin första upplaga 1921 och
räknas som banbrytande på sitt område; det
är en empirisk och konkret skildring av den
normala puberteten, grundad på realistiska
iakttagelser av unga människor och ett stort
material av ungdomsdagböcker. Möjligen kan
anmärkas att den, kanske rätt stora, kategori
av ungdom som inte söker utlösning för sin
inre spänning i dagböcker här ej finns
skildrad. Författarinnan definierar själslig
pubertet som ”själsligt behov av komplettering”.
Synpunkten förefaller djupt intuitiv och
fruktbärande; den träffar hjärtpunkten i ett
själstillstånd, vars grundstämning är längtan.
Författarinnan skildrar de rytmiska växlingarna,
periodiciteten och svängningarna i själslivet
under den högspända potensens och de
uppdämda krafternas tid, en oklar livsperiod som
många människor ser tillbaka på med
motvilja. Hon synes genomgående ha citerat den
mest begåvade ungdomens dagböcker. Man
möter i det ungdomliga materialet en slående
ärlig självanalys och gripande uttryck för det
vaknande själslivets glans och innerlighet. —
Ett praktiskt intresse äger kapitlet om
ungdomens sociala och kulturella anpassning.
Författarinnan illustrerar de ungas ödesdigra
okunnighet om egna anlag och
yrkesmöjlig-heterna med citat, vilkas naivitet knappast står
efter barns framtidsfantasier om
spårvagns-kuskens glansfulla yrke. Här torde fortfarande
rika pedagogiska uppgifter föreligga. — De
senare årens psykologi har med tvingande
nödvändighet drivits att syssla så ingående
med neurotiska avvikelser, att denna konkreta
undersökning av det friska och fulltoniga
själslivet på sätt och vis verkar ny. M. A.
Svio-Estonica. Årsbok utgiven av
svensk-estniska samfundet vid Tartu universitet. Tartu
1935.
Det torde vara ganska sällan som en
utlandssvensk årsbok av detta slag kan bjuda
på ett så gediget och samtidigt omväxlande
och roande innehåll. Detta arbete är en ny
påminnelse om de många och starka band,
som förena oss med den lilla republiken söder
om Finska viken. Av de många uppsatser, som
särskilt påkalla läsarens intresse, märkes
måhända främst den framstående estniske
folk-loristen M. J. Eisens postuma bidrag om
Karl XII i estnisk folksägen. Det är onekligen
en nästan överraskande sympatisk bild, som
tradition och saga här skapat av Estlands siste
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
