Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agnes von Krusenstjerna: Fyra dikter - Åldrandes givmildhet - Andalusiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNES VON KRUSENSTJERNA
Men jag har ju älskats förr.
Män ha tiggt framför min dörr.
Du, den ende som mig återstår,
mitt armod och mitt åldrande nu får.
Andra damer gå med fina miner.
Deras lockar skiner —
ungt och friskt är deras kött.
Jag är nött och mycket trött.
Så ber jag som en sista nåd
att min död blir bråd.
Och när mina ögon brista,
vill jag i det sista
se dig som en grandseigneur,
och i samma stund jag dör
skall din hatt av bästa kvalité
sitta käckt: en liten smula på sne’!
Andalusiskt
Fri, men ändå bunden,
bunden, men ändå fri —
Carmen skall skjuten bli,
Mercedes kysst på munden.
Vackraste flicka på jorden,
vad vill du helst av allt?
Hu, Concha, du blickar kallt.
Är du cachonda vorden?
Spotska spänstiga spanska kvinna!
Brösten flämta hett
efter älskarns bett.
Men liljan kan både sy och spinna.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
