Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gertrud Lilja: Problem. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERTRUD LILJA
Gustav Vasa, hela högen! Han avskydde alla
människor, levande och döda!
När han öppnade ögonen, föll de på faderns
porträtt. Han var i beråd att hata också
honom, men det tog emot. Om hans far —
denne, hans levande far, inte den döde —
om han varit ”arier”? Han satte redan
omedvetet citationstecken kring ordet. Om han varit
arier — skulle han ha kört Fritz ut ur sitt
hus? Nej. Om Fritz’ näsa varit som en
ele-fantsnabel, far skulle inte ha kört ut honom,
varken ur sitt hus eller ur landet. . . Fritz
brukade förakta sin far för att han inte hade
några åsikter.
— Vad är far egentligen för något,
brukade han fråga, vänster eller höger, nazist
eller kommunist?
— Ingenting, brukade far svara och
skratta,-ingenting, bara människovän.
Fritz var utmattad och började känna sig
sömnig. Han orkade liksom inte tänka mera.
Han sträckte handen efter en bok och började
mekaniskt läsa läxorna. Det var ett slags
narkos, han läste den ena läxan efter den andra,
tills han var klar med dem alla. Han såg på
klockan — snart var det tedags.
Med ens kom han ihåg, att det var hans
födelsedag — han kom ihåg kanoten. Mot sin
vilja kände han en liten glädje vid tanken på
den. Vem skulle han be följa med, när han
provade den? Berg? Ja vars. Eller kanske
Josefson? Det gjorde detsamma, det smällde
lika högt vilken han bad. Men det blev nog
Josefson .. .
Han steg upp, drog av sig den bruna
skor-tan och satte på sig en av de nya, han fått
i dag. Han tvättade sig, borstade sitt hår och
gick in till teet i en oklar känsla av att far
och mor väntade det av honom, att han var
skyldig dem det.
Föräldrarna såg på hans litet trötta men
lugna ansikte och drog en lättnadens suck.
De såg också den bytta skjortan, och i deras
hjärtan sved ett: stackars vår lille pojke!
Fritz var femton år och inte riktigt färdig
med problemen. För ögonblicket var han
varken jude eller svensk, nazist eller kommunist,
han var lika betänkligt utan åsikter som sin
fosterfar.
Han gav fadern en förstulet begrundande
blick. På några timmar hade allting i världen
ändrat utseende utom fadern. Fast han inte
var kung, hjälte eller en stor politiker, fast
han inte var någonting alls, bara människovän.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
