Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Meurling: Maxim Gorki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER MEURLING
fera över rynkor, ålder och annalkande död.
Hon talar om den tid, då hon var härlig som
solen och berusande som en röd ros, då hon
kunde dansa natten lång utan att någonsin bli
trött, då männen sköto sig för pannan av
längtan efter hennes ångande famn, då hon
kunde älska, älska som ingen, ingen annan,
rnen också storslaget offra sig för sin vän.
I ”Boles” återigen förtäljer Gorki om en ful,
prostituerad kvinna, som skriver ömma
kärleksbrev åt en låtsad älskare för att
åtminstone i fantasien få njuta verklig kärlek. Det
är en historia, som gör författarens fina, goda
hjärta all heder. I ”En gång om hösten” är
det en vagabond, som tillbringar en trist,
regnig natt under en båt tillsammans med en
hemlös kvinna han ertappar i färd med att
brvta sig in i en enslig butik för att stjäla
mat. En underligt rörande stämning av vemod,
fattigdom, kärlekslängtan, medlidande,
ensamhet genomandas berättelsen, en stämning, som
liknar sorg som dimma liknar regn. I
”Tjugu-sex och en” återger Gorki en episod från sin
hårda tid i sockerbageriet i Kasan. Instängda
i en mörk källare arbeta tjugusex lärlingar i
kvävande hetta med att knåda degar och baka
bullar. Den enda ljusglimten i deras tillvaro
är en flicka, som dagligen kommer och hämtar
bröd hos dem. I deras ögon är hon en ängel,
som ingen ens skulle kunna tänka på att röra.
Men så kommer det en tidigare officer till
bageriet. Han bär en sprättig jacka, vrider
upp mustascherna. Det är en boren
fruntimmerskarl. Lärlingarna avsky honom
instinktivt, och då han småskrattande slår vad med
dem, om att han inom kort skall förföra
flickan, acceptera de, ehuru de efteråt
skämmas som hundar över vad de gjort. Med
ängslan iakttaga de hans närmanden. De
kunna inte neka honom sin beundran, men
deras inre vrider sig av kval, då de se, hur
lätt han lyckas. De ha ingen ängel att drömma
om längre. Trötta och sorgsna böja de sig
över degarna. Det är åtråns drömmar och
besvikelser, det är kärlekens triumf i olika
former över tillvarons fulhet och nedrighet,
över sjukdom och död och dess heliga,
amoraliska rätt Gorki behandlar i dessa noveller.
Högst når han kanske i ”På timmerflotten”.
Den flyter nedför Volga med man, hustru och
vän ombord, och medan mannen ligger
dödssjuk och rosslar börjar oemotståndligt
kär-lekshandeln mellan den friske, starke vännen
och den ståtliga, blomstrande kvinnan, vilkens
klänning stramt smyger sig runt hennes yppiga
former, där hon står vid styråran i aktern.
I ”Malva”, som också är ett mästerverk utan
tadel, skildras en kvinna med gröna ögon, som
är gåtfull som havet, och hur hennes älskare,
en gammal strandvakt, råkar i strid med sin
egen son, en naiv bondpojke, vilken kommer
direkt hemifrån byn, om henne. Kyligt hetsar
hon upp de två mot varandra för att taga
hämnd på den gamle, som en gång i häftigt
mod slagit henne. En dunkel, otillfredsställd
lyckolängtan rör sig i hennes bröst, en
frihets-längtan, som kommer henne att förälska sig i
dagdrivaren Seriojka, därför att han ger fan
i allt, är likgiltig och lever som han vill. Hon
är ju själv en rättslös, en liten småstadskokott,
ehuru skildrad med en naturlig, livskraftig
sinnlighet, som verkar rent förhäxande på
läsaren.
Seriojka? Bakom denna gestalt skymtar ett
helt galleri av filosofiska vagabonder, kolingar
och trashankar i Gorkis första berättelser.
Somliga äro egendomligt godhjärtade, som
den melankoliske kocken Konovalof i
berättelsen med samma namn eller den
oefterhärmlige ryttmästaren Kuwalda med sitt värdshus
för förkomna existenser. Andra ha mist all tro
på tillvaron. Spefullt, cyniskt och elakt blicka
de på tingen. Där är Tjelkasch, den gamle,
rävaktige tjuven och fördärvade stadsbon, som
slugt leende lockar en oerfaren, rödkindad
bondpojke ut på en stöldexpedition. De tvås
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
