Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Peter Quennell: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER QUENNELL
son hade inte sinne för publiciteten, vilket är
så viktigt i vår tidningstyranniserade tid, och
inte heller ägde han den genialitet, som
besegrar allt. Han dog besviken, ensam, fattig och
gammal, ett offer för sin egen hängivenhet
mot litteraturen.
*
Det må räcka med två dödsfall i ett och
samma brev. Vad är att säga om de levande?
Våra mera kända romanförfattare ha varit
sällsynt improduktiva under det sista
halvåret, och fortfarande saknas underrättelser om
någon1 ny roman av vare sig Aldous Huxley
eller Virginia Woolf. Bland de jämförelsevis
unga författarnas romaner skulle jag vilja
rekommendera ”Mr. Norris Changes Trains”
av Christopher Isherwood, en strålande
satirisk skildring av en engelsk äventyrares
upplevelser i efterkrigstidens Berlin, då Berlin
fortfarande hade ett kosmopolitiskt drag och
y^des över en uppsättning av kosmopolitiska
laster, som vilken huvudstad som helst kunde
ha skäl att vara stolt över. Isherwood har
för övrigt skrivit en teaterpjäs i samarbete
med W. H. Auden, som redan utgivits i
bok-forrh och snart skall uppföras på scenen.
Spender och Day Lewis äro för tillfället
tystlåtna, men Spender, som är i den lyckliga
belägenheten att kunna tillbringa en stor del
av sin tid utomlands, påstås vara i färd med
att sammanställa en novellsamling.
Romanerna äro talrika snarare än
hoppingivande. För ögonblicket synes Amerika —
jag syftar på John O’Hara, Erskine Caldwell
med flera — ha monopol på att skapa läsbar
modern skönlitteratur. Jag vill dock göra ett
undantag för en utomordentligt begåvad,
alltför litet känd engelsk författare, miss
Elizabeth Bowen. Hennes tidigare bok, ”The Cat
Jumps”, innehöll alldeles överdådiga noveller,
och hon har nu fullbordat framgången med
romanen ”The House in Paris”, en
förtju
sande bok, som har stilistiska
beröringspunkter mecT Virginia Woolf men ändå en fullt
självständig accent och skildringsmetod. Det
skall säkert löna sig att följa Elizabeth
Bowens vidare utveckling. Inom ett decennium
bör hon ha trätt fram i främsta ledet.
*
Biografien är alltid ett intressant område.
För någon tid sedan skrev A. J. A. Symons
en mycket bra bok om den underhållande
författare och oförbätterlige slarver, som utgav
sina böcker under den magnifika
pseudonymen ”Baron Corvo” och som hade ett
excentriskt och ganska patetiskt livsöde. Rolfe
— för att kalla honom vid hans riktiga
namn — var en skojare med ett drag av geni,
en parasit och svindlare med en äkta kärlek
till litteraturen. Hans biograf, som tycks ha
en förkärlek för adertonhundratalets mera
barocka litteratörer, har nu börjat på en
levnadsteckning över Oscar Wilde, som (påstås
det) blir den hittills första fullt opartiska
boken i ämnet. Wilde förtjänar en mera
objektiv och fördomsfri behandling än den, som
hittills kommit honom till del, men biografen
skall säkert stöta på många svårigheter och
faror. Oscar Wilde-kontroversen fortsätter
alltjämt, och en av protagonisterna är en ytterst
bråkig person.
Den troligtvis bästa biografi, som utkommit
på det sista året, är Christopher Hobhouses
”Charles James Fox” (se recensionen sid. 75).
Det är en debutbok av en helt ung man, men
den visar inga spår av omogenhet, tvärtom,
den präglas av en säkerhet i omdömet, som
’nästan verkar oroväckande hos en författare
på tjugufyra år. Men den är verkligen läsvärd.
Hobhouse beundrar Fox, men kan i sin
egenskap av en av våra pittoreskaste yngre tories
inte låta bli att angripa sin hjältes politiska
principer. Den prosastil han uppsatt som
mönster är Burkes, och hans bok har, utan
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Aug 21 17:51:59 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-8/0052.html
