Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Utländskt boknytt - Henry Roth, Call it Sleep - George W. Henderson, Ollie Miss - A. R. Craig, Dark Encounter - Broncho Charlie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
författaren har kraft och känsla, låt vara att den
konstnärliga potensen slår fel just i de mest
uppjagade partierna.
Ollie Miss av George W. Henderson.
Fre-derick A. Stokes Co. New York 1935. $ 2: 50.
En regional skildring i enkel, åskådlig stil, som
formar sig till ett vackert och sympatiskt porträtt
av en ung negress, Ollie Miss. Som rasstudie ger
den en ny sida av de svartas mentalitet: melankolien,
ödesbundenheten. Det är ingen vårdslös och
uppsluppen sinnesglädje över scenerna, snarare något
betryckt, en naturens eviga väntan. Ollie Miss
kommer vandrande och får arbete på en plantage, hon
plöjer med en mulåsna på bomullsfältet hela
dagarna och om nätterna sover hon i sin lilla ensamma
koja; en ung arbetare på samma fält kan inte ta
ögonen ifrån henne, men hon väntar på en annan.
När hon träffar honom en kväll på det stora
väckelsemötet visar det sig att han glömt henne för en ny
flicka; hon blir illa skuren av den svartsjuka
rivalens rakkniv, doktorn syr ihop henne ”med
trettio styng” och hon ligger med hög feber i sin
koja. Efter tillfrisknandet ägnar hon sig resignerat
åt arbetet på jorden; hon går hemåt mot kvällen
när det börjar svalna och hör arbetarna sjunga på
fälten. Det är en berättelse som är äkta nog, lite
episkt monoton bara.
Dark Encounter av A. R. C r a i g. Heinemann.
London 1935. 7 s. 6 d.
Denna ”berättelse om djungeln j Ecuador,
England och Ryssland” är ingen föraktlig
underhållning. Den är skickligt gjord, detaljerna fogar sig
osökt samman till livfulla miljöer och scener,
personerna är effektfulla om än inte så övertygande
tredimensionella. Comélia är en kosmopolitisk
skulp-tris med en oerhört effektiv självtillit och en
omätt-lig erotisk aptit. I Ecuador träffar hon Richard, en
ung engelsman, son till en galoschfabrikant, en
smula ”förlorad” och upprorisk och förvirrad av
moderna idéer. Cornelia stupar framför en kulspruta
vid en revolt, Richard återvänder till England i
sällskap med hennes unga dotter och gifter sig med
henne. I England kämpar kapital och arbete mot
varandra — ett annat slags djungel, den
samhälleliga. Sedan beger sig Richard till Ryssland och
arbetar vid en kraftstation som förstöres av
kontrarevolutionärer. Det är alltså en mängd olikartade
förhållanden och händelser som vävs in i romanens
brokiga, myllrande mönster; de problem som
kommer inom skotthåll berövas snabbt sina grannaste
fjädrar och lämnas så åt sitt öde. Samme författare
har förut skrivit ”When Adam Wept”, som fått en
hel del recensionslovord; här har han nu givit
”den nyaste versionen av det triangeldrama som
utspelas mellan Mänskligheten, Maskinen och
Djungeln”.
Broncho Charlie. Ä saga of the saddle. The
auto-biography of Broncho Charlie Miller as told to
Gladys Shaw Erskine. Harrap. London 1935.
8 s. 6 d.
Broncho Charlie föddes i en oxvagn medan
föräldrarna var på väg till Californien 1850. Vid åtta
års ålder fångade och red han sin första vildhäst.
Elva år gammal tillhörde han den ryktbara
ponnyexpressens ryttare och gjorde sin första bekantskap
med indianernas stridsmetoder. År 1897 följde han
med Buffalo Bill över till England för att ge
drottning Victoria och den övriga civilisationen en liten
aning om ”vilda västern” i verkligheten. Under
världskriget deltog han som frivillig bland de
kanadensiska trupperna. Han var då sextioåtta år och
enligt uppgift den äldsta soldaten på den sidan
fronten. Dessa torra data kan ge en svag
föreställning om vidden av hans erfarenheter, men inget
referat kan göra rättvisa åt hans äventyr, än mindre
åt hans strålande berättarhumör. Hur mycket därav
som kommer på mrs Erskine och hur mycket på
honom själv är omöjligt att avgöra, men läsaren får
ofrånkomligen det intrycket, att hon har
stenogra-ferat hans muntliga framställning ord för ord. Hon
kunde knappast ha valt en bättre metod, eftersom
Broncho Charlie tydligen utom det att han snidar
i trä och tämjer hästar, kastar kniv med
häpnadsväckande precision och skjuter prick med samma
otroliga snabbhet som man beundrade hos hjältarna
i sina pojkårs äventyrsböcker, också är en berättare
av naturens nåde. Man frestas att kalla den
”folklig”, denna ursprungliga, kärnfulla, mustiga stil, som
till synes är konstlös och rättfram, men som alltid
träffar det väsentliga, aldrig tvekar om det rätta
ordet. Frågan är likväl om inte detta är
berättarstilen i egentligaste bemärkelse, även om
skönlitteraturen räknar med andra arter som likvärdiga
och kanske finare. Hur som helst med den saken
så är boken om Broncho Charlie en rolig bok, en
spännande bok, en levande bok, en bok för alla
som har någonting kvar av pojkårens kärlek till
indianböckernas tjusande värld.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
