Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo Tolstoy d. y.: Leo Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO TOLSTOY D. Y.
sedan jag betraktat min fars oigenkännliga
ansikte och kysst hans hand, tyckte jag att
farbror Nikolaj log emot mig med ett vänligt,
liksom överseende leende. Det slog mig, hur
väldiga den dödes händer verkade i
jämförelse med det lilla ansiktet och det tunna
skägget. Det var inte min far, som låg där
i kistan, inte Leo Tolstoy, den oblidkelige och
stolte härskaren över själar, utan en ömklig,
för mig främmande liten gubbe. Då hela
folkmassan defilerat förbi kistan, lyfte vi fyra
söner, Sergej, Ili ja, Andrej och jag, ut kistan
och buro den till skogen Zakaz för att, enligt
vår fars önskan, begrava honom på den plats,
där han som barn på lek grävt ned ”den
gröna pinnen”. På denna pinne hade han
skrivit hemligheten om hur alla människor
skulle bli lyckliga. Hemligheten bestod i alla
människors ^kärlek" inbördes. Kistan sänktes
ned i en grav mellan träden och över den
skyfflade vi hård lera och höstlig mylla.
Sedan började folket med osäker röst sjunga
”Evigt minne” och alla föllo på knä.
Naturligtvis var ingen representant från den
ortodoxa kyrkan närvarande när vi begravde den,
som kyrkan för länge sedan utstött ifrån sig.
2.
Vilka voro då de viktigaste inre och yttre
orsaker, som drevo min far till denna
avgörande handling, flykten från hemmet? Inre
själsliga konflikter hade sedan många år
plågat honom och tvingat hans tankar att
söka en lösning. Redan länge hade han
— ”likt de indiska fakirerna då de fylla
sextio år”, såsom han uttryckt saken i ett känt
brev till sin hustru — drömt om att draga
sig tillbaka från sina närmaste för att på
någon avlägsen och enslig ort helt ägna sig
åt andligt liv. Redan länge hade han längtat
efter att utjämna motsägelserna mellan sina
idéer och det ”herrskapsliv” han i
verkligheten alltjämt levde. Men livet hade gått sin
gilla gång och, om icke vissa yttre
omständigheter tillstött, skulle min far, febrilt sysselsatt
som han andligen ständigt var, aldrig ha fått
ett tillfälle till att praktiskt omsätta sin ännu
omogna och obestämda längtan. Sådan var hans
längtan, därför att de inkonsekvenser i hans
liv, som förorsakade honom så mycket lidande,
föreföllo honom att vara just det ”kors” som
det var hans plikt att bära. Han ensam visste,
hur tungt korset vägde, men han skulle bära
det till slutet för att icke bedröva de sina,
särskilt hustrun, som han visste icke skulle
uthärda en skilsmässa från honom. I stunder av
själslig nöd tänkte och kände han väl fullt
uppriktigt på detta sätt och sökte glömma,
att han alltjämt levde en rik rysk herremans
egoistiska liv, försörjd genom andras arbete
och helt fri från materiella omsorger.
Vissa yttre orsaker blevo de droppar, som
kommo den gamle Tolstoys lidandes bägare
att rinna över. En sådan orsak var det
”hemliga” testamente han skrev den sista
sommaren i sitt liv. Genom testamentet upplätos
alla hans verk till fritt begagnande åt envar
och möjliggjordes stora jorddonationer åt
bönderna i orten. Testamentet hade upprättats
bakom hustruns och sönernas rygg och, när
vi fingo kännedom om det, alstrade det en
olidlig atmosfär i familjen. Vad som särskilt
förstörde förhållandet mellan mina föräldrar
var emellertid den starka vänskap, min far
fattat för sin nitiske lärjunge Vladimir
Tjert-kov, vilken alltmer ledde hans tankar och
intressen bort från hemmet. Vi ansågo
Tjert-kov vara min fars ”onde ande” och
tillskyn-daren av alla hans olyckliga idéer. Rivaliteten
mellan Tjertkov och min stackars mor drev
henne ofta till hysteriska uppträden.
Olycklig och sjuk lämnade min far
slutligen hustru och hem. Före soluppgången
flydde han bokstavligen — han tappade sin
hatt i buskarna på vägen till stallet — för att
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
