Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermann Hesse: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMANN HESSE
NYA TYSKA BÖCKER
Som första bok skall jag denna gång ta upp
ett verk av en schweizare, den i Basel födde
historikern C. J. Burckhardts ”Richelieu”
(Cal-veys förlag, München). Detta historiska verk
är som skildring, som litterärt konstverk av
en sådan hög rang, att icke många verk i
modern tysk historieskrivning kunna tävla
med det. Boken är helt konstnärligt
komponerad, ger en plastisk-konkret skildring,
använder ibland anekdoten som illustration men
förfaller aldrig till den romanaktiga, poetiska,
följetongsmässiga genre, som så många lärda
män nuförtiden älska, då de vilja skriva
”väl”; det är i själva verket en sällsynt
fulländad bok. Burckhardts bok lägger upp det
abstrakta, de politiska sammanhangen, med
samma smak, skickliga disposition, klara
omdöme och mogna besinning som den gestaltar
det konkreta, fakta och anekdoter. Centralt
i boken står en mycket ingående och åskådligt
gjord skildring av belägringen av La Rochelle
— det är som en symbol eller ett musikaliskt
tema, som på ett särskilt sätt ägnar sig att
levandegöra de synliga och underjordiska
strömningarna i den dåtida världspolitiken i
hela deras polyfona rikedom, framför allt de
stora motsatserna: dynasti och adel, Rom och
protestantismen, den döende medeltiden och
de första stormiga tiderna av revolution och
revolt — vilka motsättningar ständigt göras
oklara eller korsas av andra motsättningar
som dynastiernas kamp, furstehusens och
individernas äregirighet, konflikten mellan de
stora tendenserna och deras tillfälliga bärare
och uppenbarelseformer, så att över hela
linjen principiellt samhörande makter kämpa
mot varandra och principiellt fientliga ingå
förbund med varandra. Mot Richelieus
livsverk, uppbyggandet av den franska
kungamakten och den franska nationalstaten, ställer
författaren medvetet Nederländernas helt
motsatta utveckling under samma epok, och
huge-notternas typ och öde skildras med nästan
virtuos inlevelse. Det finns för närvarande i
Tyskland icke en, historiker av så hög litterär
kvalitet som denne schweizare.
Ett besläktat område av fransk historia
skildrar E. A. Reinhardts bok ”Der grosse
Herbst Heinrichs IV” (E. P. Tals förlag,
Wien). Som titeln anger, står denna bok om
den store kungens sista levnadsår
fackvetenskapen ganska fjärran, den snuddar i själva
verket vid följetongen men är trots detta
läsvärd, därför att denne biografiske författare
visserligen har en viss svaghet för stora ord
men samtidigt äger betydande förtjänster.
Framför allt har han en fin känsla för sin
hjältes karaktär, eller snarare för denna
karaktärs naturliga grundvalar, för dess
temperament och sensuella konstitution.
Författaren skildrar fint den store sydfransmannen,
erotikern, matvännen, dryckeslagshjälten och
jägaren, och låter oss med utgångspunkt från
det fysiska förstå kungens psykologi. Denna
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
