Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Wells’ självbiografi - Anmälda böcker - H. G. Wells, Försök till självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN LANDQUIST
skap, min nation, riket och mina egna utsikter
i livet.”
Denna engelska självmedvetenhet har dock
trängt djupare in i Wells än hans självkritik
förmår sondera. Överhuvud befinna sig
världs-förbättrande engelsmän, de må heta Ruskin,
Shaw eller Russell, gärna i en situation
liknande ideellt sinnade furstliga personers. De
ha lätt att dikta hinderlösa utopier, emedan
de icke prövat verklighetens svårigheter. Till
vissa delar bör man frikänna Wells för sådan
kritik, ty i sin ungdoms kamp för bröd och
ställning har han visserligen genomgått
verklighetens lut. Och när han kritiserar
socialismen, har man anledning att lyssna på honom,
ty han, också en tjänstekvinnas son, i
myndighetsåldern en manschettproletär med utnött
kostym och byggande sin ekonomiska existens
på slopad middag, har i dessa år studerat
socialistiska skrifter, åhört disputationerna i
Fabian Society och ägnat rörelsen sin
hängivenhet. Men eljest händer nog, att han kan
komma litet för lätt underfund med sakerna.
Han kan i någon mån drabbas av den kritik,
för vilken han utsätter lord Northcliffe: att
ge exempel på det engelska
undervisningsväsendets brister.
Besvikelse böra Wells’ uttalanden om
religionen bereda dem som i världskrigets
upprörda år fäste sina blickar på hans ”God, the
Invisible King” och ”The Soul of a Bishop”.
Här hemma tog man ju dessa poetiska
drömmar på allvar, och Pär Lagerkvist och Erik
Blomberg utarbetade med inspiration därifrån
en religionsfilosofi om den fångne guden eller
Gud som mänsklighetens kämpande själ; även
undertecknad var med i denna spekulation på
ett litet hörn med ett föga lyckat föredrag,
”Skalden och Lucifer”. Nu finner man att
Wells har glömt alltsammans. Ty annorlunda
kan man ej uttyda hans högst banala utfall
mot kristendomen i hans självbiografi. Om
han eljest behållit något av den under dessa
år uppflammande religiösa känslan, så borde
han ha begripit besläktade känsloströmmar i
kristendomen. Nu menar han att kristendomen
bara är ”en enda röra av gamla offer- och
tröstereligioner” och att ”alla servila eller
välmenande prästgenerationers oärlighet endast
tjänat att understryka den fundamentala
enfalden hos dessa syntetiserade egyptiska och
syriska myter”. Han berättar, att han i en
examen i tolvårsåldern vilt bad att lyckas med
räkningen. Det gick inte. ”Kom nu på mig att
be någon mer gång”, sade han för sig själv.
Reaktionen är naturlig hos en tolvåring. Men
inte riktigt respektingivande är den
belåtenhet, med vilken den sextiosjuårige Wells
berättar historien, som om han funnit ett nytt
bevis mot Guds existens. Han reagerar
alltjämt mot kristendomen som fetischmannen,
som kastar bort sin gud, då den ej genast
uppfyller hans önskningar.
Det skall erkännas att Wells därjämte har
ett drag av okuvlig idealism, som förklarar
hans betydelse. Han säger på ett ställe, att
han hellre skulle vilja uträtta vad han önskade
och kände vara rätt och snart dra sig ur
spelet ”med någon svag strålglans av
människovärde och självbelåtenhet” än leva länge
till sin egen förargelse. Men Wells har inte
tillräckligt samarbetat sitt tänkande.
Intressantare äro hans uttalanden om
socialismen. Han anklagar socialismen att vara en
förvetenskaplig produkt och ha den dåliga
ovanan att ”slutgiltigt fastslå saker och ting,
som det är den experimentella vetenskapens
uppgift att utrota”. Den svarade på kritik med
invektiv men inte med undersökningar om
expropriationsprocessens förutsättningar. Den
trodde utan vidare, att vilken styrande
myndighet som helst skulle kunna överta de mest
invecklade ekonomiska uppgifter. Inte heller
kan man uppbygga en ny värld på idel
negativa känslokvaliteter av oförsonlighet och öde-
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
