Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Josef Kjellgren, Människor kring en bro, anmäld av Georg Svensson - Stina Aronson, Medaljen över Jenny, anmäld av Georg Svensson - Harry Blomberg, Det brinner i snön, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Eljest är människogalleriet fullt av levande
typer, som verka lika autentiska som deras
namn och öknamn. Där är Knut Ivar Eld,
som på grund av sitt röda hår och sitt
temperament kallas ”Eld i var knut” och som
är en stilig representant för den revolutionäre
och bildningstörstande unge arbetaren. Där
är hans kamrater i barackens musikaliska
kvartett, Kalle Klack med fiolen, Albin Ström
med klarinetten och Acke Ågren med banjon.
En överdådig och säkert icke ovanlig scen är
när dessa fyra med sina instrument finna
varandra genom barackens lytta väggar och
alltjämt spelande gå från sina rum för att samla
hela kollektivet till en improviserad
onsdags-konsert. Där är vidare den gamle slutkörde
”Svetsar krokig”, uppfinnarfantasten ”Ryska
snillet”, avsigkomne urmakeriarbetaren Lasse
Lagergren, vilkens händer och muskler inte
duga till hårt nödhjälpsarbete, den religiöse
svarvar Westerholm, Koppar-Pelle och många
andra utmärkt återgivna svenska arbetartyper.
De flesta av dem ha småborgerliga
livs-ideal, de vilja ha sin sup till maten och
trivas bäst med sina båtar, i vilka de göra
söndagsutflykter inåt Mälaren. Men den yngre
generationen är mera problematisk och
an-frätt. Här börjar arbetslösheten med karak
-tärssjukdomar i sitt följe. De desperataste
ligga i ett gerillakrig med samhället och ha
för länge sedan uppgivit tanken på en
hederlig försörjning. Så är detta lilla samhälle i
samhället likt den utkant av staden, där det
har sitt läger. Idyllen blommar vid sidan av
skrothögarna, det nya växer djärvt och
hänsynslöst i höjden vid sidan av det
gammaldags och rotfasta.
Josef Kjellgrens bok är i sina enskildheter
väl berättad med en lyrisk timbre. Men som
helhet är den för lös i kompositionen, och den
sanna ingivelsen får liksom aldrig riktigt
flamma upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>