Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Harry Blomberg, Det brinner i snön, anmäld av Thure Nyman - Dagmar Edqvist, Tre män och Cecilia, anmäld av Barbro Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
lärostolen vid universitetet med varje år
försvinner i ett allt avlägsnare fjärran?
Författaren har tydligen själv känt svagheten på
denna punkt, ty på ett ställe apostroferar han
läsaren med en motfråga utan att likväl lyckas
övertyga. Han låter förstå att allt som sker
får betraktas som ett utslag av Guds vilja, och
från den utgångspunkten kan man ju lämna
psykologiska gåtor åt sitt värde. Professuren
blir ännu mera oåtkomlig sedan prästen under
en av sina ensamma jaktvandringar, driven
av en oemotståndlig makt — som då givetvis
också är av gudomlig natur, fastän den strider
mot sjätte budet — lägrat en ung
församlingsbo, och, när det sedan visade sig att hon
skulle få ett barn, i ett anfall av dåraktigt trots
och missriktat ädelmod tagit henne till äkta,
fastän hon redan förut är skämd och fadern
skulle ha betraktat saken som utagerad mot
hundra kronor kontant. Äktenskapet mellan
de båda olikbördiga kontrahenterna går med
nödvändighet sönder, och kvinnan tar
frivilligt sitt eget och barnets liv, då hon förstår
att hon är honom en black om foten och ett
hinder på hans väg mot en makt och
berömmelse vars innebörd hon visserligen inte
fattar, men som hon dunkelt anar som hans
längtans mål. En hög utmärkelse som han
länge eftertraktat faller honom slutligen till
del, men då han får den i sin hand, har han
för länge sedan insett dess intighet och allt
jordiskt glitters fåfänglighet och söker få den
utväxlad mot bröd åt sina församlingsbor
under ett nödår. Han ägnar sig nu helt åt sitt
själasörjarkall, och en rad mirakulösa
omständigheter gör honom till ledare för en
väckelse bland den lättrörda befolkningen,
som i sin extatiska hänryckning och sin
primitiva brutalitet går vida utöver de gränser
kyrkan och samhället utstakat. För egen del har
han också nått fram till en religiös
förvissning, som inte längre tillåter honom att
kvarstå inom det av världsliga maktintressen
behärskade kyrkosamfundet. Den kritik
författaren på denna punkt levererar träffar
mycket djupt, och hans framställning av den
unge prästens utvecklingsgång från
bildnings-högfärd och sårad fåfänga till ödmjukhet och
tro är i sin helhet gjord med övertygande
kraft, liksom den konstnärliga gestaltning han
givit sitt svåra ämne måste väcka ens
beund
ran. Handlingen tänkes förlagd något
hundratal år tillbaka i tiden, och berättelsen är lagd
i munnen på prästen själv i hans ålderdom.
Detta är genomfört med säker hand, och
tidsfärgen är alltigenom äkta. Man kan
möjligen undra om ordet ”växtgeograf” inte är
av senare datum. Att miljöskildringen är
målande behöver knappast påpekas i fråga
om Harry Blomberg. Vad man däremot kan
ifrågasätta är den lyckliga verkan av prolog
och epilog. Det finns knappast någon riktig
överensstämmelse mellan den i och för sig
tämligen banala kärlekshistorien i själva
romanen och prologens våldsamma utrop:
”Jag har älskat som du — ja, intill galenskap
har jag älskat.” Överhuvudtaget får man där
sina förväntningar på sensationella
avslöjanden spända ett par grader för högt. Men allt
detta är utanverk, och vilka invändningar
man än kan göra, vilken uppfattning man än
har i religiösa frågor, måste man böja sig
inför ärligheten och allvaret i författarens
uppsåt. Det är väsentliga problem han givit
sig i kast med, och man avfärdar inte hans
bok med ett betyg, man kommer inte undan
den med en recension. Thure Nyman.
Tre män och Cecilia
Dagmar E d q v i s t: Tre män och Cecilia.
Bonniers. 6: 25.
”Tre män och Cecilia” hör inte till de
böcker, som man lägger ifrån sig, förargad
över de pappersfigurer med konstlade
dialoger man har blivit tvingad att umgås med.
Tvärtom, jman har känslan av att ha varit med
om ett stycke verkligt liv, Dagmar Edqvists
personskildring är en tredimensionskonst, man
ser hennes personer från alla håll, lär känna
dem både inifrån och utifrån. Det är en
renodlad människoskildring utan några
samhällsaspekter, som om den någon gång
snuddar vid en social fråga, gör det ur rent privat
synpunkt, och de problem som behandlas är
alla rent personliga. Men de är behandlade
med en värdighet och känsla för deras vikt,
som kommer en att minnas, att samhällets
huvudbeståndsdel är människorna, och att
mycket ont i världen går tillbaka på olösta
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
