Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Anders Aleby, Det där med Siri, anmäld av Johannes Edfelt - Olof Lagercrantz, Den döda fågeln, anmäld av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
det ingen ”ren” roman, lika litet som det
existerar någon ”ren” poesi — i den mening
vissa moderna cenakler förfäkta.
Anledningen till dessa reflexioner är en
debut av Anders Aleby, ”Det där med Siri”.
Det är verkligen en tendensroman man har
att göra med. Samtidigt har man skyldighet
påpeka, att det verkligen är en roman, kanske
en smula valhänt i fakturen — den skulle
framför allt vunnit på en strängare
koncentration — men buren av en levande anda och
kännetecknad av en stil, som är mogen, fast
och hederlig.
Boken är en attack och en anklagelse: om
den ej är skriven i avsikt att såra och döda,
så vill den likväl blotta och avslöja. Vad den
riktar sig mot är vissa avarter av svensk
sekte-rism. Det är ett fält, som ännu inte funnit
många skildrare. I svensk
nittonhundratals-litteratur har detta område ägnats endast
alltför liten uppmärksamhet; man kan likväl i
detta sammanhang erinra om Fabian
Månssons ”Rättfärdiggörelsen genom tron” och
Bertil Malmbergs ”Fiskebyn”, där den
stenhårda, livsförnekande mentalitet, ur vilken
schartauanismen vuxit fram och hämtat näring,
ställes oss för ögonen.
Det är främst den andliga atmosfären inom
läsare- och baptistkretsar som denne
debuterande författare tagit till uppgift att återge.
Miljön är ett fiskeläge vid Östersjön, och
dess befolkning är föremål för evangelisten
Sebastian Johnsons och skräddaren Rosenlövs
väckelseiver. Skildringen av huvudpersonens
uppväxt i denna miljö av bibelläsning,
tungomålstalande, könsångest och ruelse — ”det
där med Siri” — äger det upplevdas och det
genomlevdas sanning. Interiörerna från dessa
väckelsemöten äro i sanning förfärande. Också
den, som endast flyktigt och som en av det
mänskliga i alla dess former intresserad
outsider kommit i kontakt med sådana kretsar,
tror sig kunna intyga, att den bild författaren
ger av hela denna ”andlighet” — som endast
är halvförträngd eller perverterad
sexualitet — är perfekt och exakt.
Har man Korpelarörelsens excesser i friskt
minne ter sig denna bok som särskilt nyttig
och välkommen. Den är ett memento. Den ger
en i sin sanning övertygande bild av andliga
farsoters ödeläggelse av sunt liv. Den pekar
också — i teckningen av huvudpersonens
utveckling — fram mot räddningen, som är och
förblir ett illusionslöst anammande av den
verklighet, som blivit oss given, och det arbete
i dess tjänst, som åligger oss alla.
Johannes Edfelt
En ny lyriker
Olof Lagercrantz: Den döda fågeln.
Dikter. Wahlström & Widstrand. 3:50.
Olof Lagercrantz’ dikter höra utan tvivel
till det mest löftesgivande inom vår yngsta
lyrik. Den formella kulturen är
anmärkningsvärd; flera av dessa poem ha en uttryckets
säkerhet och balans, en genomskinlig renhet,
som kan föra tanken till äldre diktning utan
att därför bli konventionell; några överraska
med en ton av sjuttonhundratal, exempelvis
den sinnrika lilla fabeln ”Guldfisken”, vilken
begynner sålunda:
Det var en gammal älskvärd dam
av adlig börd vid namn Beata,
som bodde vid en stilla gata, •
förgäten, döv och nästan lam.
I gummans lilla vardagsrum
geranium i fönstret snodde,
och på den gröna duken bodde
en guldfisk i akvarium.
Guldfisken har emellertid andra
aspirationer än att evigt njuta sitt trygga liv i den
begränsade skålen. Han vill bli fri —
ty frihet är förmer än friden,
och vatten är mig nuförtiden
en oaptitlig, kvalmig grav.
Han längtar till större vidder och
horisonter och menar, att ”får jag bara luft i
gälen, skall jag som andra hinna långt”.
Så tänker han och tar ett hopp
och hamnar verkligen på duken
men vänder strax mot taket buken
och ändar så sitt levnadslopp.
Detta är ju formulerat med ett spefullt
behag, som erinrar om Leopolds och fru
Lenngrens världsvisa poesier, låt vara att
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
