Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Ivar Lo-Johansson: Ur ”Statarna” - Yrkesstolthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
fyra år för mig, jag vart för gammal. Man
kan bli för gammal att vara kogubbe också,
det behövs unga för den saken. Och så blev
jag tagen hit, där det är ont om slantörena.
Jag brukar gå och kratta lite gravar. Så träffar
man alltid någon. Vasa?
Han har talat om kogubbstiden med
yrkesstolthet. Han upprepar det:
— Ja, i femti år har jag skött kor, elva år
på Hässlinge, på Stora Hässlinge gård, under
nya baronens tid i åtta, sju år på Sjösa, på
Boga fyra, och så vart jag för gammal, och
så kom jag hit... Då pekar han på
ålderdomshemmet, ty inte tar jag väl fel och menar
kyrkogården med gravarna?
Det undras mig var Oskar är, han som en
gång gjorde revolt mot slaveriet.
— Var är Oskar nu? frågar jag.
Gubben har stått och tittat ut under
lönnarna med förvittrade ögon. Den andra
gubben väntar på att få tala om sig, om sina
barn, han jämkar sig lite avundsjukt av och
an, emedan det dröjer, ty av takt vill han
inte avbryta kamraten, för sådant får han
obehag av efteråt.
Då blir det liv i den gamle kogubben. Han
ser på mig granskande. Nu begrundar han väl
vem han talar vid, om jag är mogen för hans
stora nyhet. Så säger han, samtidigt som han
hugger med krattan i jorden:
— På Hässlinge, vet du inte det? På Stora
Hässlinge är han. Han vart kogubbe ändå till
sist, han som fadern!
Den andra gubben blinkar otåligt. Han
väntar och vill tala.
— Vart han? Oskar? Fadern upprepar:
— I fyra år nu, är gift, med barn och allt.
På Stora Hässlinge — han vart det ändå till
slut, han som fadern!
Det är med yrkesstolthet han säger det, och
gravarnas sand tycks mig tidlös. Solljuset
faller genom löven och jag går ut på
landsvägen genom kyrkogårdsgrinden, den väg som
gubbarna för var dag går hitin för att träffa
människor, med vilka de kan tala om livet.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
