Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Hermann Hesse: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMANN HESSE
En bayrare, Otto Reuther, har skrivit en
intressant liten bok, "Der Goggolore" (C. H.
Becks förlag, München). "Der Goggolore" är
ett troll eller ett spöke, som är känt i hela
sydöstra Tyskland; jag kan själv minnas, att
jag några gånger hört namnet nämnas i
trakten av Bodensee. Otto Reuther har som pojke
hört några gamla gummor berätta åtskilligt
om denna gnom, och senare har han alltså
sammanfattat dessa berättelser till en helhet.
Det är sålunda ett stycke gammal folktro, som
här har bevarats, icke vetenskapligt behandlat
utan framlagt som en berättelse, skriven på
en god folklig tyska med dragning åt den
bayerska dialekt, på vilken berättelserna först
berättades för författaren. Goggolore är en
äkta, dvärgartad by- och hustomte, som än är
välgöraren, än fridstöraren, som gör många
trollkonster och spökerier. Reuthers lilla bok
rymmer alltså ett stycke hednisk-mytisk
tradition och har skänkt denna en fullvärdig ny
form; "Der Goggolore" är mera värd än en
hel kista med förfalskad "hembygdskonst".
Inte en roman utan en efter livet
upptecknad biografi och familjekrönika är "Pauline
aus Kreuzburg" av Ruth Hoffmann (Paul
Lists förlag). En dotterdotter har här skildrat
sin mormors liv — den gamla damen föddes
1849 och blev åttio år gammal. Det är en
naiv, litet rundkindad men livsvarm bok, ett
litet epos ur det småborgerliga livet i
nordöstra Tyskland. Det är familjelivets alla
hjärtliga moment och tragedier, vardagslivets alla
intermezzon, fester och andaktsstunder, den
ekonomiska och moraliska böljegången i en
livskraftig hantverkarfamilj i en lång,
översvallande rad bilder, det är födelser, dop,
bröllop, begravningar, barnens små och de
vuxnas stora sorger. Det berättas alltsammans
med en naiv kraft och en något banalt
optimistisk tro, utan konstnärlighet och nyanser
men också utan alla longörer och mattare
ställen, med en berättarglädje, som aldrig
kommit i kontakt med några problem. Jag
vill inte dölja, att böcker med högre litterära
kvaliteter stå mig närmare, men även bland
de naiva böckerna finns det
kvalitetsskillnader, och "Pauline aus Kreuzburg" har i
varje fall gjort ett visst intryck på mig.
Får jag tillåta mig en liten avvikning? Jag
har under de sista två veckorna efter varandra
läst en rad dåliga böcker, vilkas titlar jag icke
nämner. Det var dåliga böcker, antingen usla,
högfärdiga och råa redan till sin typ, eller
också välmenande men helt omöjliga. I den
första kom jag fram till sid. 100, i de andra
kunde jag inte komma längre än till sid. 20
eller 30. Det finns ingenting förfärligare än
ett par riktigt usla böcker att läsa efter
varandra, och för recensenten är det farligt:
antingen förlorar han själv sin goda vilja och
får ett äckel för allt tryckt, eller också vänjer
han sig vid den låga nivån och finner det
halvdåliga ganska hyggligt vid sidan av det
verkligt usla. Det är som när man har hört banal
musik en stund; det finns då icke något annat
medel än att luttra sina öron med äkta, god
musik igen. Därför beslöt jag för att hämta
mig efter alla dessa dåliga berättelser och för
att få igen mina riktiga normer att läsa en
riktigt god bok, och jag valde en liten bok av
Emil Strauss, som kom ut för väl femton år
sedan, den heter "Der Spiegel" och hör till den
moderna tyska diktningens pärlor, dock
ingalunda till de allmänt kända utan till de helt
dolda. Jag läste alltså Emil Strauss för första
gången på nytt efter många år, och under
läsningen fick jag på en enda dag igen alla
de normer, som jag tappat, och dessutom
den kärlek till litteraturen, som jag likaledes
nästan förlorat, och eftersom det var en stor
upplevelse, som ännu uppfyller mig, har jag
här berättat den och tillägger: den som
verkligen på allvar vill göra sig bekant med den
goda tyska litteraturen, han bör hellre låta
alla dagens böcker ligga olästa än att icke
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
