Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 / 54 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Recensioner - Bertil Malmberg: Estetisk moralism

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visionärt förnummit den, vilken framkallat
hans livslånga passion för allt som upprepar
dess art och har del av dess väsen. Med
"trädet" (den raka, ädelvuxna stammen, den
i sig vemodigt slutna och i det heliga ljuset
svävande kronan) och "havet" (stormens,
frihetens och den gyllene vilans element)
förhåller det sig likartat. leke heller de få
betraktas som valda symboler för en redan
existerande skönhets- och sanningsvilja,
sekundära tecken för ett estetisk-moraliskt patos,
utan som hela livshållningens givna, skapande
grundfakta. Ekelund måste på ett mycket
tidigt stadium ha upplevat vissa fenomen:
"gossen", "trädet", "havet", även "slätten",
"lunden", "ljuset", med en så het förälskelse,
med en så ren entusiasm, att de blivit
bestämmande för hela hans liv och stannat inom
honom som eviga idéer. "De första ljusen äro
de yttersta ljusen", heter det i hans sista bok.
"I troheten mot dem bestämmes din
längtanslinjes makt... Ty det är förstlingsskapets,
nyhetens, tidighetens ljus, hvari den
förpliktande kraften — och den förvandlande makten
bor."

VILHELM EKELUND

Dessa urbilder beteckna, kan man säga, de
prövostenar med vilka Ekelunds estetik
arbetar; inom det andliga livet är han villig att
erkänna som skönhet och sanning endast
sådana uttryck för den mänskliga själen vilka
till sin innersta natur tyckas identiska med
urbilderna och vilka fylla honom med samma
hänförelse som dessa eller samma blygsel
alltefter hans sinnes värdighet och
beredskap. Ekelunds estetiskt väljande och dömande
verksamhet, hans "litteraturkritik", har
därför det enda syftet att upptäcka
sammanhang, överensstämmelser och motsvarigheter
mellan urbildernas väsen och
världslitteraturens representativa andar och
andeskapelser. Men hans författarskap är även något
annat och mer än litteraturkritik: Ekelunds
prosaverk — denna kedja av majestätiskt
enformiga anteckningar — utgöra dessutom
(väsentligen och framför allt) en moralists
outtröttliga journaler. Att skapa och
genomföra en livsstil, som bär urbildernas signum
och som icke strider emot, icke behöver hölja
sig inför det sköna och sanna, sådant det möter
i diktens och tankens högsta manifestationer,
detta är för Ekelund det viktiga, det enda
angelägna. Om medlen och metoderna härför
handla hans böcker, som icke kunna refereras,
därför att den spörjande tanken oavlåtligt
fjärmar sig från eller återkommer (ehuru
alltid med vissa avvikelser) till varje intagen
eller uppgiven position, därför att den kretsar,
därför att utredningen har en mångfald i
monotoni eller en monotoni i mångfald, som
gör att den icke kan skildras som ett från
punkt till punkt, från station till station,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>