Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Recensioner - Bertil Malmberg: Estetisk moralism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTETISK MORALISM
definitivt fortskridande logiskt förlopp men
icke heller återgivas i förkortning och
sammandrag. Den befinner sig städse och
överallt i rörelse, men icke framåt (vilket skulle
betyda uppnåendet av vissa åtminstone
tillfälliga vilolägen) utan runtomkring. Det är
att alldeles missförstå Ekelund att betrakta
hans formuleringar som slutgiltiga; dessa äro
visserligen sanna på sin ort men kunna ofta
nog tyckas upphäva varandra inbördes;
likväl är det riktigare att säga, att de modifiera,
utbygga eller begränsa varandra. Men
eftersom denna modifierande, utbyggande eller
begränsande process oavbrutet pågår, från
bok till bok och från sida till sida, måste
varje försök att ge ett objektivt referat av
Ekelunds åskådning träffa vid sidan av saken
och bli väsentligen osant.
Vida fruktbarare än att ur Ekelunds
skrifter försöka utvinna ett teoretiskt extrakt är
bemödandet att klargöra och bestämma för
sig hans förebildliga betydelse. Man kan
möjligen tycka (mången gör det säkerligen), att
hans etiska strävan är alltför ensidigt betingad
av skriftställarens villkor och problem för att
kunna få en allmännare verkan. Det är också
obestridligt, att denna aldrig tröttnande
sam-vetskamp närmast angår den litteräre
yrkesmannen; ty denne är påtagligast hotad av just
de speciella faror mot vilka Ekelund upp-
ställer ett komplicerat system av andliga
övningar och intellektuella försvarsåtgärder.
Men även för tiden såsom sådan, nämligen
för ungdomen, bör hans gestalt, om icke
annorlunda, så likväl genom den hemliga
verkan som varje till sinnebild förtätad
livsföring utstrålar, kunna bli till vägledning och
väckelse, framför allt som protest mot
ovärdiga tidstendenser. Hans livsstil kan
naturligtvis icke efterliknas vad beträffar dess
särpräglat individuella utformning; men i sin
allmänhet har den karaktären av ett
förpliktande ideal. Det är icke ofta man möter ett
med detta jämförligt exempel på en
fullkomligt ren strävan, på trohet mot det egna
väsendets djupaste uppsåt, på mänsklig
oavhängighet. Likväl (eller just därför) skulle man
önska, att Ekelund kunde betrakta som
avslutad sin esoteriska förberedelse, att han
kunde bryta sin ensamhets riter och
exer-citier för att med den vetandes myndighet tala
direkt till tiden och människorna; man ville
se detta höga etos tillämpat även på andra
föremål än diktens och filosofiens; man ville
se det prövat på ögonblickets grymma
verkligheter och i en råare atmosfär än det
intellektuella livets; man ville se det uttryckt
också med andra tecken, med en konkretare
exemplifiering, än de övertidliga symbolernas.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
