Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Recensioner - Alf Ahlberg: Kristen självbesinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KRISTEN
SJÄLVBESINNING
KARL-GUSTAF HILDEBRAND: Kristna perspektiv. Bonniers. 5:25.
Recension av ALF AHLBERG
I en av de uppsatser, som utgöra denna
boks innehåll, berättar författaren, att en
uppsats i våras i tidskriften Fönstret fastslagit
som "ett idéhistoriskt faktum", att
kristendomen mist sin betydelse som livsmakt.
Hildebrand avfärdar med mild och stilla ironi detta
påstående och påpekar på samma gång, att
egentligen ända från upprinnelsen denna
världens visa icke upphört att utfärda
kristendomens dödsattest. Till försvar för skribenten
i Fönstret kan emellertid anföras, att hans
uppfattning nog är ett ganska troget uttryck
för vad man tänker i mycket stora skikt av den
så kallade bildade allmänheten i Sverige. Ju
mera upplyst och radikal man är, desto
säkrare är man på att kristendomen är ett
museiföremål, som kan vara intressant för
historikern men icke angår nutiden och framtiden.
Det kunde likväl i förbigående anmärkas, att
själva den irritation, varmed man på sina
håll i dessa kretsar bekämpar kristendomen,
vittnar om en inre osäkerhet. Man kämpar
ju nämligen inte gärna mot museiföremål,
även om de äro aldrig så groteska och
absurda. Men Hildebrand torde nog framför
allt ha rätt i att uttalandet i Fönstret "vittnar
på ett mycket intressant sätt om i vilken grad
den så kallade kulturella opinionsbildningen
i Sverige äger rum i lycklig obekantskap med
kristna realiteter". "Den aningslösa
tvärsäkerhet", tillägger han, "med vilken man ännu
kan uttala sig i religiösa frågor, den rörande
naiva tron, att kristendomen skall skrämmas
av vilka trumpetstötar som helst, det är
faktorer i svenskt kulturliv, som ständigt göra
sig märkbara."
Jag har mig icke bekant någon svensk bok
i nutiden, som i så hög grad är ägnad att
skingra okunnigheten och störa tvärsäkerheten
i dessa ting som "Kristna perspektiv". Redan
ur denna synpunkt — såsom upplysningsskrift
alltså —- förtjänar den många läsare, och det
inte bara bland de kristna utan även och icke
minst bland deras vedersakare. Vad vet till
exempel den ärade läsaren om den kristna
missionen? Kanske att den är en angelägenhet
för några löjliga gamla fröknar, som sitta och
sticka vantar åt de små svartingarna för att
de icke måtte frysa ihjäl under ekvatorns sol?
Jag kan endast hänvisa till den framställning,
som "Kristna perspektiv" ger: den är saklig,
ja, frän, men den rullar upp ett drama av
sublima mått. För min del förstår jag efter
läsningen av detta avsnitt i boken mycket
bättre vad Erik Hedén en gång berättade.
Han hade börjat som en av missionens
spefulla belackare men kommit att fördjupa sig
i studiet av dess historia i nutiden och hade
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
