Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Recensioner - Rütger Essén: En individ i världsdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUTGER ESSÉN
alla årtiondets ledande statsmän passera
personligen revy, likaså alla eruptioner av
revolution och folkhat. Boken är fylld av äventyr,
äventyr i gammal god stil, och dessutom på
nästan varje sida laddad med passion. I många
hänseenden och på många punkter är den stor
konst; på andra blir intrycket skärande falskt.
Ojämnheten går igen icke endast i författarens
personlighet utan även i bokens stil,
komposition och sakinnehåll. Men den är alltid
spännande och fylld av hundraprocentigt liv. Som
journalist i den kolorerade stilen är
författaren ett praktexemplar — född till yrket, med
ett spårsinne som en stövare och vilja till
hindertagning och utsträckt galopp som en
irländsk hunter. Det irländska rasdraget är
för övrigt omisskännligt från första sidan till
den sista: frihetspatos, otålig revolt mot tvång,
dragning till det fjärran och fantastiska.
Det har sitt stora intresse att jämföra
Sheean med en annan lysande skildrare av
1920-talets värld, engelsmannen Lockhart. De
äro så olika som två människor kunna vara:
Lockhart lika engelsk som Sheean
irländskamerikansk, Lockhart betydligt mera bildad
och betydligt intelligentare — i den mån
intelligens är klarhet, vida vyer och säkert
omdöme — även blygsammare, reagerande
med försåtlig humor, där Sheean har gift och
patos — men ändå skildrande samma värld
och bedömande dess värde i stort sett lika
lågt. Att Lockhart icke har Sheeans
kommunistiska framtidstro hör endast ihop med
tavlan. Den tron förutsätter nämligen en helt
annan mentalitet än den skeptisk-humoristiska.
Sedan allt detta sagts kan Sheeans bok på
det varmaste rekommenderas till läsning av
alla som känna samtidens vånda och någon
gång tänka på världens framtid. Man får veta
mycket hos Sheean, som aldrig stått i tid-
ningarna, ej ens i hans egna. Mycket är sant,
mycket är mindre sant. Det är nog ej hela
sanningen om Poincaré, att "få människor ha
fått spela en så stor roll i mänsklighetens
historia med så litet innanför kappan som
han" — men det är en del av sanningen. Det
är mera helt sant, vad författaren säger efter
ett samtal med Clemenceau, att "han var född
att härska, såsom en fågel är född att flyga
och en fisk att simma". Och det är lysande
sant och träffande, när han återger
Genève-atmosfären i Nationernas förbund under dess
ljusa tid: "Allt var som bäst i den bästa av
världar, och inom kort skulle ett nvtt härligt
fredslöfte undertecknas av femtioelva
nationer, medan MacDonald och Herriot, belåtet
spinnande, levererade välsignelsen."
Atmosfären i Kinas kuomintangkretsar är
utomordentligt återgiven. Kanske kan Sheeans
bok bidraga till ökad insikt om den
världshistoriska betydelsen av det drama i flera
akter, som utspelades kring Yangtse under
åren 1925—28. I varje fall har jag knappast
någonsin sett denna atmosfär mera levande
återgiven. Och det är ej många som haft
tillfälle därtill.
Denna anmälan har kanske ej gjort full
rättvisa åt bokens rent litterära förtjänster. De
äro mycket stora — trots ali ojämnheten. En
bok av denna art har ett bestående
"skönlitterärt värde som flerfaldigt överstiger nio
tiondelar av vad som gäller som skönlitteratur
i vanlig bemärkelse. Här är en individ kastad
in och bollad kring av världsdramat — som
många andra. Men han har fått gåvan att ge
både det och sitt eget drama konstnärlig
gestalt. Produkten föreligger visserligen endast
i grovhuggning, nästan som råmaterial. Men
konstnärens grepp finnes där, likaväl som
livets egen prägel.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
