Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Staatsaktionen fört med sig ett
oproportionerligt stort intresse för de väldiga herrar, som
slå riken och byar omkull, medan folkets
stora massa och dess vardagliga men icke
desto mindre högst betydelsefulla mödor
kommit något i skymundan. Det har
visserligen icke saknats undantag från denna
allmänna tendens — i främsta rummet kan man
peka på Hans Forssells grundläggande
specialundersökningar av vissa sidor av
femtonhundratalets samhälle och ekonomiska liv —
men de voro dock på det hela taget isolerade
företeelser. Det är först i en senare tid man
har kunnat iakttaga en mera allmän strävan
att ta igen det försummade. Såväl
kulturhistorien som den länge ganska vanvårdade lokala
historieskrivningen befinner sig i en period
av livaktighet och har redan hunnit avsätta
flera betydande resultat.
Att detsamma även kan sägas vara fallet
med utforskningen av vårt folks ekonomiska
historia, är till alldeles övervägande del en
enda mans, Eli Heckschers, förtjänst.
Den uppgift han förelagt sig hör onekligen
till de allra svåraste. Den fordrar för att
kunna genomföras en kombination av
kunskaper och erfarenheter, som sannerligen inte
ofta bruka vara förenade hos en och samma
forskarpersonlighet. Det är i detta fall ej nog
att med den historiska metodikens hjälp
behärska ett stort källmaterial; lika viktigt är
att vara förtrogen med nationalekonomiens
och sociologiens principer och arbetssätt.
Heckschers intima bekantskap med moderna
samhällsproblem har dessutom varit honom
till ovärderlig nytta, när det gällt att få de
rätta perspektiven på motsvarande företeelser
i en gången tid. Vad som icke minst bidrar
att göra hans skildring av ekonomiska
tillstånd och utvecklingsförlopp gripbar och
åskådlig är just detta, att han — så ofta en
jämförelse överhuvudtaget är möjlig — söker
ställa dem i relation till moderna
förhållanden.
Denna tidskrifts spalter äro ej rätta platsen
för en presentation av de märkliga resultat,
som framläggas av Heckscher. Verket
beräknas i slutgiltigt skick komma att omfatta tre
delar. Vad som nu föreligger är endast första
delens första halvband, omfattande tiden 1520
—1600. Det är dock redan nu fullt klart, att
arbetets värde för svensk historieforskning
knappast kan överskattas.
Heckschers kombinationsförmåga och
outtröttliga energi ha gjort det möjligt för honom
att avvinna ett ofta mycket motsträvigt
material en mängd kvantitativa bestämningar
rörande sådana centrala frågor som
befolkningsförhållandena, bebyggelsens omfattning,
utrikeshandelns volym och de olika
näringsgrenarnas relativa betydelse för folkhushållet.
Man har härigenom erhållit en ojämförligt
fastare grund att bygga på än de i bästa fall
vaga men oftast direkt missvisande uppgifter,
som lämnas i samtida uttalanden.
Heckschers syften äro uteslutande
vetenskapliga. Hans stil är absolut främmande för
litterära effekter, och han har ingen tanke på
att meddela pittoreska tidsdrag och
kuriositeter för deras eget underhållningsvärdes
skull. Och trots detta är hans bok även för
icke-fackmannen en verkligt fängslande
läsning, som man mycket väl kan tillgodogöra
sig utan speciella historiska eller
nationalekonomiska förkunskaper. Detta beror på två
omständigheter. Den första och viktigaste är
framställningens översiktlighet, klarheten i
komposition likaväl som i detaljer, den
absoluta friheten från akademisk dimbildning.
Den andra är, att författaren i sin bevisföring
ideligen låter källorna själva komma till tals.
Härigenom får läsaren så att säga på köpet
en rad konkreta detaljer och målande
inblickar i tidens liv. Han får en ganska
skrämmande bild av de till stor del bland
brottslingar och krigsfångar rekryterade
gruvarbetarnas levnadsvillkor, han upplyses om att en
ölkonsumtion av 950 liter om året ansågs vara
minimum för en vuxen människa under
Vasatiden, vilket är minst trettiofem gånger så
mycket som nuförtiden, han får veta, att en ko
på Gustav Vasas tid icke brukade vara större
än en årsgammal kalv i våra dagar — och
han kan inhämta mycket annat i samma stil.
Och som de icke minst värdefulla bland alla
dessa biprodukter till den egentliga
utredningen kunna slutligen nämnas de nya bidrag,
den lämnar till Vasaregenternas karakteristik.
Framför allt gäller detta stamfadern själv. Vi
nalkas honom här från den sida, som gör hans
verk mest rättvisa, ty som ekonomisk
politiker, som rikshushållare kan han trots sin
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
