Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
begränsning och trots sin utpräglade
fördomsfrihet i valet av medel icke undgå att imponera.
Allt som allt: Heckscher har skänkt oss en
sällsynt rik och givande bok, vars fortsättning
vi avvakta med otålighet. Folke Lindberg
Erik Lindorms
bilderböcker
ERIK LINDORM: Ny svensk historia. Oscar II
och hans tid. En bokfilm. Wahlström
& Widstrand. 22:—.
ERIK LINDORM: Världen i brand.
Världskriget 1914—18. En bokfilm.
Åhlén & Åkerlund. 6: —.
Med den stora och välförtjänta framgång,
som Erik Lindorm vann genom utgivandet
för två och ett halvt år sedan av sin bokfilm
till konung Gustaf V: s sjuttiofemårsdag är
det naturligt att han fortsatt i genren. Och
detta är i och för sig enbart berömvärt. Idén
att "göra historia av journalistik — eller
journalistik av historia" är, som författaren
säger i förordet, en nyhet — dock endast i
vårt land. Utländska motsvarigheter saknas
nämligen ingalunda. Men idén är icke endast
ny. Den är även fruktbärande. Den bilderbok
Lindorm här ställt samman från det verkliga
svenska borgardömets dagar fyller en lucka
i de flestas föreställningsvärld och ger alla
utan undantag mycket nöje och behållning.
Det enda mot vilket man blir böjd att
inlägga en gensaga är rubrikens uttryck: "Ny
svensk historia." Ty historia är något helt
annat. Det är varje generations mödosamma
strävan att komma till klarhet om och för
sina egna livsbehov tolka sitt folks, sin
världsdels, mänsklighetens förflutna. Historia
är en fortlöpande mänsklig självprövning.
Men Erik Lindorms bokfilm är ej detta utan
en historisk materialsamling. En
blygsammare överrubrik hade varit på sin plats.
Detta är emellertid ingen anmärkning mot
arbetet i och för sig — annat än om någon
skulle bli böjd att tro, att det han finner i
denna instruktiva och underhållande
bilderbok verkligen är hela historien. Man kan
nämligen ej göra historia i fullödig mening
av journalistik — lika litet som — eller
rättare sagt ännu mindre än — man i aldrig så
vällyckade flygfoton kan ge en bild av ett
landskaps och en landskapsbefolknings
verkliga liv. Men ett aspekt, och ett mycket
viktigt aspekt, får man på detta sätt levande
belyst. Man skall endast ha klart för sig
genrens naturliga begränsning.
Nu var visserligen journalistiken på
Oscar II: s tid något annat än nu. Tekniskt
sett stod den ofantligt mycket lägre. Den var
också naivare. Men just därför var den också
ett omedelbarare uttryck för sin tids liv. Den
var mindre allsmäktig och mindre allvis. Den
hade mindre biintressen utanför pressens
naturliga uppgift att informera om världens
gång och ge uttryck åt opinionen. Den var
på sätt och vis både mänskligare och friare.
Men den var såtillvida ensidigare, som den
egentligen endast återspeglade den svenska
borgerlighetens syn på sig själv och världen.
Dåtidens arbetarpress var obetydlig och stod
för övrigt helt i kampens tecken. Det ligger
därför i tingens natur att en materialsamling
som denna blir en bilderbok över den svenska
borgerligheten, vars storhetstid visserligen
inföll under Oscar II: s dagar, men som dock
ej heller då var hela svenska folket eller ens.
som det självt trodde, dess enda verkligt
betydelsefulla skikt.
Det är alltså gårdagsgenerationens svenska
borgardöme som vi här återse — eller för
första gången se. Vid denna konfrontation
kan man som sä inånga gånger förut
konstatera, att ingen verklighet ter sig så löjlig som
gårdagsverkligheten. Redan
nittonhundra-tjugutalsmoderna ha börjat få löjets
skimmer över sig, under det sjuttio- och
åttiotalens få en ny estetisk belysning. Detsamma
gäller samhällsliv och idéer. Men detta är en
mentalitet, som historien hjälper att
övervinna. Tränger man ett tidevarv, även
gårdagens, in på livet finner man, att tillvaron
alltid varit kamp, bekymmer och strävan.
Vad som nu ter sig löjligast i adertonhundra
-talsborgarens väsen är hans goda samvete
som borgare. Men självbelåtenheten har i alla
tider sitt säte någonstans i samhället — nu
på helt andra håll än då. Det är därför
knappast någon i högre mening fruktbar idé att
11. — B. L. M. 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
