Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. Februari 1936
- Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
undantag är Sigfrid Siwertz. I hans "Lata
latituder" fick man besked om Fidji. I Barnholdts
bok får man besked om Tahiti. Den bild han
ger av ön verkar trovärdig.
Han har som sagt bott där i två år, byggt
sig en hydda och försökt sig på att odla
jorden och att på det hela taget anpassa sig
efter miljön. Experimentet utföll i stort sett
negativt, men gav en rikedom på
förstahands-erfarenheter. Han har besökt alla delar av ön
och uppsökt resterna av den gamla
befolkningen och kulturen. Men han har också sökt
skaffa sig en klar uppfattning om det nya
samhälle och de nya livsformer, som ska
ersätta det gamla. Tillståndet är sorgligt, men
inte alldeles hopplöst. Paradiset är förlorat,
nuet är dystert, men ön tycks regeras med
alltmer klokhet och framtida möjligheter finns.
Barnhpldt är ingen tränad skribent. Boken
är rätt glanslös, formellt valhänt. Men
konstlösheten är nästan en förtjänst, när det gäller
en söderhavsskildring, den stärker intrycket
av pålitlighet. Författaren har vad som i det
här fallet är mer värt än stilistisk elegans —
friska ögon och sunt omdöme. Han ger klart
besked. Man får veta hur det ser ut på Tahiti
och hur det levs där.
*
En alldeles utmärkt söderhavsbok är
Ber-natziks "Resa i Söderhavet". Det är en populär
redogörelse för en forskningsresa till
Salomon-öarna, Nya Guinea och Bali åren 1932—33,
en resa vars vetenskapliga resultat ännu inte
är färdigbearbetade. Doktor Bernatzik är en
rätt känd österrikisk forskningsresande. Hans
intressen är mångahanda, men huvudsakligen
etnografiska. Avsikten med den här resan var
att i elfte timmen söka upp vad som ännu kan
finnas kvar av oberörd melanesisk och
polynesisk kultur och därigenom vinna kunskap
om vägarna för utvandringen från Sydasien
till Söderhavet.
Resultatet tycks ha blivit förhållandevis
gott. Författaren säger inte mycket om den
saken, men han verkar ganska nöjd. Bernatzik
är på det hela taget mycket kortfattad, håller
sig noga till sak. Förmodligen har han
medvetet lagt band på sig av skräck för att bli
förblandad med massan av mer eller mindre
ovederhäftiga reseskildrare. Han är behagligt
pålitlig. Och hans söderhavsförälskelse (som
naturligtvis finns där) mår inte alis illa av
att hållas med strama tyglar. Den gör bara
så mycket starkare verkan, när han någon
gång släpper fram den.
På de södra Salomonöarna fann han en av
västerländsk kultur så gott som alldeles
oberörd befolkning. Och på Guinea — där han
omväxlande reste till fots, i dubbelkanot och
i flygmaskin — sammanträffade han med
papuafolk, som dittills aldrig sett vita
människor. Det är den äventyrliga resans stora
händelser. Boken är för övrigt fylld av
välskrivna skildringar av de faktiska
förhållandena där nere. Den är bara alltför kortfattad.
Bernatzik är med sin vederhäftighet och sin
kunnighet en så trevlig bekantskap, att man
gärna velat ha en mycket utförligare
berättelse. I synnerhet skulle man vilja veta mer
om undersökningarnas resultat. Men det
kommer väl.
Bilderna vore värda en särskild recension.
Man är ju bortskämd numera med ett gott
illustrationsmaterial i reseböcker. Men vad
Bernatzik presterar är något alldeles utsökt.
På ett mästerligt sätt har han fångat sina
människor i okonstlade och karakteristiska poser.
I synnerhet är dansbilderna lyckade.
*-
Attilio Gatti är en italiensk
forskningsresande, som tillbragt nio år i Afrika och
under denna tid genomfört sju
expeditioner. Den afrikanska atmosfären är hans
livsluft, han är tydligen hemma överallt i
Mellan* och Sydafrika, en kunnig och säker karl,
som trivs med sin tillvaro.
I "Trummor i natten" har han samlat sina
märkligaste minnen från de nio åren. Det är
en serie koncentrerade och välskrivna
berättelser om upplevelser i skilda trakter och av
ganska skilda slag, delvis mycket äventyrliga.
Men han ägnar inte äventyren mer än
tillbörlig betydelse, han är en karl med sinne
för väsentligheter och med ögon för annat än
sig själv. Man får i varje kapitel veta
någonting om natur och människor, livsbetingelser
och livsformer. Klok och erfaren, med sinne
för humor och naiv glädje, kan han tydligen
konsten att umgås med primitiva människor
och att få ut det mesta möjliga av sitt
umgänge.
Störst intresse har de kapitel han ägnar
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0170.html
