Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. Februari 1936
- Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
zulufolket, vars vänskap han vunnit och som
upptagit honom i sin krets. I synnerhet fäster
man sig vid vad han berättar om zuluernas
magi och om deras halvt mystiska läkekonst,
ett område där man är särskilt tacksam för
sansade vittnesmål av omdömesgilla personer.
För övrigt handlar boken om nästan allt
som kan upplevas i Afrika, från arkeologiska
utgrävningar i Karrooöknen till gorillajakt
i Belgiska Kongo och nattliga offerfester hos
Ba-ilafolket vid Sambesi.
Gatti bör ha skrivit fler böcker, som är
värda att översättas.
*
Georg af Forselles, svenske greven av
Alaska, är en oldtimer, en gammal surdeg
som varit med från början där borta,
genomkorsat landet i alla riktningar, deltagit i alla
guldrusher värda att nämnas, varit med om
att exploatera varje givande fält, själv gjort
en och annan betydande upptäckt, sett
samhällen byggas, blomstra och dö — kort sagt
en av dem som gjort landets historia.
Arvid Höijer har i en föregående bra och
rolig bok i stora drag berättat om hans
underbara öden. Den nya boken är lika bra och
lika rolig. Den tar sikte på Alaskalivets
vardag. Den ger miljön. Ger i en lång serie
berättelser en ganska klar bild av landet och dess
invånare, naturförhållanden och mentalitet.
Ett märkligt hörn av världen och ett märkligt
liv som levts där. Som fortfarande levs där.
Forselles för sina erinringar ända fram till
1933. Då avslutade han sin trettiofemåriga
Amerikatillvaro med en resa som
gratispassa-gerare tvärsöver kontinenten. Utfattig efter att
många gånger ha varit rik, till och med efter
Alaskaförhållanden.
Det är bra berättade och skickligt
nedskrivna historier. Om guldgräveri, fiske,
pälsjakt. Ett liv av segt och hårt slit, då och då
med avbrott för en vild nöjesresa till
kuststäderna, eller —- om man kommer så långt
innan pengarna tar slut —• till Seattle eller
San Francisco. Tonen är behagligt och
välbalanserat maskulin, slår inte för ett
ögonblick över i den billiga he-manromantik, som
annars ligger farligt nära till hands. Man
vill gärna ha en tredje bok av samma slag.
Forselles är en äventyrare och pioniär av den
rätta sorten. Man anar det, när man ser det
porträtt, som pryder omslaget. När man har
läst boken, vet man det.
*
Gabrielle Ringertz’ bok är en samling
intryck och stämningar från en resa på Korsika.
Cyrnos är det gamla grekiska namnet på den
mångomskrivna ön.
Den finländske författaren Olof Enckell gav
i fjol ut en stor bok om samma ö, som hette
"Olivparadiset på banditernas ö" och var en
alldeles utmärkt bok. Självsedd, uttömmande
och mycket mer än välskriven. Det var boken
om Korsika.
Fru Ringertz’ bok lägger ingenting nytt till
bilden. Det är en kultiverad och berest dams
intryck av en dramatisk natur och ett
dramatiskt folk med en dramatisk historia. Mest
uppehåller hon sig vid de historiska minnena,
enkannerligen Napoleonminnena.
Stilen är behagligt lugn, framställningen
en smula gammaldags preciös. Bilderna är
vackra, men omslaget är rysligt.
Gunnarson gav i fjol ut en bok om sina
upplevelser som dräng bland svenska bönder.
Det var ett bra gjort och med nöje läst
reportage över jordbruksarbetarnas liv i allmänhet
och arbetsförhållanden i synnerhet. I år har
han velat komplettera den med en skildring
av en sommars upplevelser bland finska
jordbrukare. Sitt stoff har han — av språkskäl —
mest hämtat i västra Finlands svenskbygder.
Den nya boken är inte lika bra, vilket
huvudsakligen beror på att Gunnarson här
har släppt sitt inkognito, han far omkring så
att säga officiellt, som skriftställare på
studieresa, umgås lika mycket med godsägare och
agronomer som med drängar och pigor. Det
blir litet av varje, men ingenting helt. Som
reportage är boken misslyckad. Som
reseskildring är den däremot delvis nöjsam. Sitt värde
har den i de glimtar den ger av stämningar
och strömningar i det nya Finland.
«
Inför en bok, som redan i titeln ståtar med
tre sådana ord som gråben, ishav och högfjäll,
grips man lätt av dystra aningar. Här har vi
återigen (så tänker man för sig själv) en av
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0171.html
