- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
161

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Recensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

svenska författarinnan det primära att få stoff
till en trevlig bok. I och för sig är ju
ingenting ont att säga därom, men det kan knappast
bestridas, att "man merkt die Absicht" litet
för tydligt ibland. Man får ofta på känn, hur
hon har anteckningsboken i högsta hugg och
att hennes första fråga gäller: har ni något
att berätta som passar till ett bra kapitel i min
bok? Gärna något pikant. En smula av
resan-dets otvungna behag går på det viset förlorad
för läsaren. Hennes besök i Teherans
bordellkvarter till exempel får en lätt anstrykning
av publikfrieri. "Det går verkligen rätt
ogenerat till på sådana här ställen", viskar hon till
sin följeslagare, och exemplifierandet av detta
faktum får väl anses som besökets egentliga
ändamål. Hennes närvaro vid en omskärelse
hör också till de scener, som göra en något
betänksam. Det är motbjudande med
fadern-affärsmannen, som av krassa skäl släpper in
en obehörig till denna intima familjeceremoni.
Det tycker författarinnan också, men i varje
fall griper hon med förtjusning tillfället att
skaffa denna godbit till sin blivande bok. Den
kanske är det ur publiksynpunkt, men
situationen ter sig ändock en smula pinsam för
alla parterna. Axel Elvin

Kortare anmälningar

ASTRID VÄRING: Ett skepp kommer lastat.

Norstedts. 5: 50.

Troget följer Astrid Väring en norrländsk
släkts väg genom generationerna. I den förra
året utkomna delen, "Släkten", skildrade hon
första generationen, bonden som blev borgare,
nu följer det lilla affärshusets växt till
storfirma. Den gamle rådmannens son, August,
en driftig och hederlig affärsman, fortsätter
faderns verk på ett lysande sätt. Vi följer
honom genom Krimkrigets guldår och
sextiotalets bondenöd och kristid, han har lysande
framgångar ibland och svåra avbräck ibland,
men allt reder upp sig till det bästa. Vid hans
sida står hans fromma och änglalika hustru,
och hans syskon skymtar också i boken, den
härsklystna Maria och den snåle Karl. Miljön
är en norrländsk småstad med dess trånghet
och trivsamhet. En liknande miljö och lik-

nande människor har skildrats många gånger.
Ändå läser man Astrid Värings släktkrönika
med både nöje och behållning, hon har en
trivsamhet i sin stil som passar bra till
den gammaldags miljö hon skildrar. Kvinnans
beroende ställning kommer fram på många
håll: den driftiga Martha får icke vara
delägare i firman för att hon är kvinna, den
unga sångbegåvade Anna håller nästan på att
rymma hemifrån för att det inte anses
passande att utbilda sig för operan, och
berättelser om snörlivslidanden och varuannonser
anses vara det enda som kan intressera
kvinnor i en tidning.

Som roman är det inte någon avslutad
komposition utan ett avsnitt ur en släktkrönika,
som man dock mycket väl kan läsa för sig;
man får följa Scherdinarnas öden under
ungefär en mansålder och lämnar dem, när den
nya unga generationen börjar bli vuxen.
Berättelsen slutar med att dottern Anna flyger
ut ur boet: det är en ny tid som bryter in
med kvinnornas emancipation och föraningen
om det barnets århundrade vi nu lever i. Det
finns tydligen rikligt med stoff till nästa del
av Astrid Värings släktkrönika.

Barbro Linder

FRANK HELLER: Herr Collins alibi.
Bonniers. 4: 75.

Har man i likhet med anmälaren sedan
pojkåren räknat Frank Heller till sina
älsklingsförfattare, sprättar man inte upp någon
bok av honom med liknöjdhet utan begår
handlingen som en rit till fantasiens ära. Man
vet, att inbillningen skall få ett skrovmål, ty
ingen slösar så frikostigt med sin
fabuleringskonst som Frank Heller, ingen har en så
outtömlig fond av gott humör och fyndig
kvickhet som han. Och förväntningarna slå sällan
slint. Även hans senaste bidrag till den
svenska nationallitteraturen har alla de goda
egenskaper, som gjort hans tidigare — hör
och häpna! — trettioåtta böcker till ett
oundgängligt livselixir för uttråkade människor
med god smak. "Herr Collins alibi" är en
novellsamling, där författaren uppmönstrar
ingivelse och språklig virtuositet till ett
uppbyggligt fyrverkeri av förbluffande situationer
och paradoxer enligt ett recept, som han ännu
så länge är ensam om på svenska Parnassen.

161

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free