Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
dessa "fjällkarlar", som anser för det första
att samtliga de människor som föredrar att
hålla sig söder om polcirkeln, är en samling
föraktliga veklingar, och för det andra att
man måste vara minst tio (kärnsvenska) mil
från närmaste bebyggelse för att komma Livet
inpå livet. Och när man börjar läsningen är
det inte utan att man tycker sig få sina
aningar besannade.
Har man väl kommit ett stycke in i boken,
märker man emellertid till sin lättnad att det
rätta ordet för författaren är inte
vildmarkshögfärdig utan vildmarksbetagen. Bodén är
tydligen en man med mångårig fjällerfarenhet
bakom sig. Han kan klara umgänget med
ödemarken, och han är ungefär så stolt över
denna sin förmåga som han har rätt att vara.
Kan han klara umgänget med samhället lika
bra, har han rätt att vara ännu stoltare.
Färdidén är välfunnen och originell: En
långresa på skidor kring de väldiga
ödevidderna i nordligaste Norden. Från Haparanda
genom finska lappmarken till Petsamo och
ryska gränsen. Vidare längs Ishavet till
Kirke-nes och Vadsö. Och därifrån genom
fjällvärlden, över Treriksröset, Kebnekaise och
Sulitelma till Bodö. Färden som genomfördes
på tre månader — från mitten av mars till
mitten av juni -— var rik på strapatser och
rik på fröjder. Bodén har en hel del av
intresse att berätta från dessa storslagna, men
svåråtkomliga och här nere i Sverige
märkvärdigt okända landsändar. Hans
reseskildring är stilistiskt en smula valhänt, men
genomandad av en stark entusiasm. Och det
är ju inte i första hand litterära kvaliteter
man söker hos en bok av det slaget. För
fjällentusiaster i allmänhet och skidentusiaster i
synnerhet bör den vara välkommen.
Sven Barthel
En svenska i Persien
MAUD von ROSEN: Insh’ Allah. Upplevelser
och äventyr under en resa i Persien.
Hökerbergs. 10: —.
Maud von Rosen gör i sin bok intryck av
att vara en verkligt modern ung dam,
energisk, effektiv och inte så litet frank. Det är
också ett högst ansenligt material hon hunnit
inskaffa under sin persiska vistelse. Man får
genom henne onekligen veta en hel del om
detta både egenartade och tjusande land,
där den österländska fatalismen (annonserad
redan i boktitelns Insh’ Allah — om Gud vill)
alltjämt har makt över folkets sinnen, men där
den möderne kraftkarlen Riza sjah Pahlavi
outtröttligt arbetar för en ny tingens ordning:
Heidenstams symbol för Orienten, Endymion,
har i honom en oförsonlig fiende.
Författarinnan har sannerligen inte legat på latsidan,
hon har skaffat sig inblick i allt tänkbart inom
det persiska samhällslivet, och om hennes
ambition också inte i första hand är att söka
sig in till tingens kärna, så lyckas hon dock
ofta få fatt i drag som ha mer än
kuriositetsvärde. Ett huvudobjekt för hennes studium är
kärleken, sådan den gestaltar sig under Allahs
överinseende, och hennes intresse för det
muhammedanska äktenskapet är outtömligt,
sträckande sig från de konstitutiva frågorna
till hemgift och brudutstyrsel. När hon är i
sin bästa författarform, kan hon berätta
alldeles förträffligt, på ett kåserande, roande
sätt och med lustiga infall och träffande
karakteristiker. Inledningskapitlet, som
tilldrager sig i en damfrisering i Teheran, är ett
gott exempel härpå. Frisörens fullfjädrade
skvaller och de persiska kvinnornas välvilliga
nyfikenhet bildar ett muntert
ackompanjemang till nykomlingens egen
förväntansfullhet i denna österländska miljö. Uvertyren är
sålunda lovande, och åtskilliga gånger i
fortsättningen skördar hon lika klara segrar. Men
inte genomgående. Delvis får detta tillskrivas
författarinnans benägenhet att begagna
inter-vjuens i längden rätt osmidiga form: hon
frågar, och det persiska intervjuobjektet svarar
prompt och med en livlig svada. Det kan bli
tröttsamt med dylika levande
konversationslexikon sida upp och sida ner.
Jag tror, att den nära till hands liggande
jämförelsen med författarinnan till en annan
nyligen utkommen Persienskildring, Freya
Stark, kan ge en riktig synpunkt på Maud
von Rosens bok. Jag misstar mig nog inte,
när jag påstår, att medan Freya Stark begav
sig till Persien främst tack vare sin lust att
resa och sin längtan till ett land, som länge
sysselsatt hennes tankar, så var för den
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
