- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
183

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Per Meurling: Traven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRAVEN

han i ett unikt brev till den tyske författaren
Manfred Georg. "Jag uppfyller min plikt mot
mänskligheten, som jag alltid gjort, som
arbetare, som sjöman, som forskningsresande, som
lärare på avlägset liggande farmer och nu
som författare, den där bidrager med sin
skärv till att föra mänskligheten ett steg
framåt. Jag känner mig som ett korn i den
sand, varav jorden är uppbyggd. Mina verk
äro viktiga, min person är oviktig, lika oviktig
som skomakarens, vilken anser det som sin
plikt att förfärdiga goda och välsittande skor
åt människorna. Jag vill inte uppge mitt liv
som vanlig människa, som lever obemärkt och
enkelt bland människorna, och jag vill, såvitt
det på mig ankommer, bidraga till att utrota
auktoriteter och auktoritetsdyrkan, så att varje
människa stärkes i sitt medvetande om att hon
är lika viktig och oumbärlig för
mänskligheten som varje annan, alldeles likgiltigt vad
hon gör och alldeles likgiltigt vad hon gjort."

I dessa rader, som verka så enkla och
sannfärdiga, skymtar i antydningens form ett rätt
växlande människoöde, en vagabond, en
filosof, en världsnomad, men alltsammans är
allmänt och skugglikt. Den gängse hypotesen är,
att Traven är en tysk revolutionär, som känt
sig bittert besviken på utgången av
revolutionen 1918. Somliga ha till och med trott sig
på stilistiska grunder kunna identifiera honom
med en man, som detta år i Munchen utgav
en tidskrift vid namn Der Ziegelbrenner. Men
det enda man med säkerhet vet är, att Traven
som så många andra oroliga andar flytt från
den vita civilisationen, vilken han, som
genomgående betraktar tillvaron från
lumpproletärens, den fattigaste lönarbetarens synvinkel,
närmast uppfattar som ett tekniskt förfinat
helvete, till de mexikanska urskogarnas frid.
Det är ett skrämmande vittnesbörd om den
europeiska civilisationens ofullkomlighet, att
så många lidelsefulla hjärtan förtvina mitt
i den i den hopplösaste pessimism och ensam-

het. Men lika skrämmande är det, att
lumpenheten, passionslösheten och fulheten i den
triumferande plutokratiens värld driver
Rimbaud, som under Pariserkommunen kämpade
med vapen i hand på barrikaderna, till
Guldkusten för att, trött och cynisk, jaga slavar
och elfenben, att Gauguin flyr till
Söderhavet för att komma undan det franska
krämarsamhället, men där möter det i form
av fransk imperialism, råkar i konflikt med
myndigheterna och kastas i fängelse, att
Laf-cadio Hearn söker sig till Japan, där han
alltjämt finner stolta sinnen och ädla åtbörder
men nödgas uppleva den japanska
feodalkulturens förvandling till den smutsigaste
industrialism. Det är till denna skara av
äventyrliga frihetsälskare med underligt brinnande
ögon Traven hör, ehuru han som en det
fattiga folkets son är mycket lugnare, mycket
nyktrare, mycket mera medveten om eländets
sociala rot än sina romantiska föregångare.

"Jag räknar mig inte längre till
européerna", skriver han. "Européerna ha vant
mig av med det." I flera år har han bott hos
laconderna, ett utdöende indianfolk i den
otillgängliga djungeln och där har han i
indianernas enkla naturlighet, inbördes hjälpsamhet
och godhet återfunnit den tro på människan,
som den ohyggliga, egoistiska profitlust,
vilken enligt hans åsikt dominerar alla andra
mänskliga egenskaper i Västeuropa, berövat
honom. Mexiko, detta gåtfulla, motsatsfyllda
land med högà snöfjäll och brända dalar, med
slumrande urskogar och vajande prärier, med
boskapsrancher och oljefält, med moderna
storstäder, där elektriciteten sprakar, och
primitiva indianbyar, där lägerelden lyser,
har blivit hans andra fosterland, och han
skildrar det med en lidelse, som bär
förälskelsens prägel, och en sakkunskap, som endast
kunnat förvärvas under talrika resor.

"Dessa resor", skriver han i ett brev, "gör
jag för att kunna studera landet och samla

183

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free