Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Per Meurling: Traven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER MEU RLIN G
det material, som jag sedan ger mina läsare
i form av romaner, noveller, reseskildringar,
uppsatser och bilder. Jag kan inte tugga fram
något ur ett pennskaft. Andra kanske kunna
det, men inte jag. Jag måste känna de
människor jag talar om. De måste ha varit mina
vänner eller följeslagare, mina vedersakare
eller grannar, när jag skall skildra dem. Jag
måste ha sett sakerna, landskapen och
personerna, innan jag kan väcka dem till liv
i mina arbeten. Därför måste jag resa till
avlägsna rancher och till okända,
hemlighetsfulla sjöar och floder. Jag måste själv först
nästan skrämt upp mig till vansinne, innan
jag kan skildra skräcken. Jag måste själv först
uppleva alla sorger och lidanden, innan jag
kan låta dem lidas av de gestalter, som skola
kallas till liv."
Den litterära konst, som kommer till stånd
på detta sätt, är oerhört saklig och
verklig-hetsmättad, hård och viril. Men ändå växer
det här och var i Travens böcker fram en
underlig drömstämning, vilken ofta får hjälp
av den exotiska miljön, en frid efter bitterhet,
som skildrats, en ömhet mitt i ondskans orgier.
Det är författarens inre godhet, som
genomlyser den förslavade värld han frammanar,
det är den rotlöse, filosofiske vagabondens
orubbliga lugn i livets skiften, som
genomsyrar skildringen med en gåtfull anda av
världsöverlägsenhet och ro.
Travens första roman hette "Dödsskeppet"
och utgjorde hans farväl till den
västerländska civilisationen. Den handlar om en
mänsklig vrakspillra, som går till botten.
Samtidigt gör den rent bord med den förlegade
sjömansromantiken. "Ser ni, min herre",
skriver Traven, "sjömän finns det ju knappast
mer, de bli heller inte efterfrågade. Ett sådant
modernt fraktfartyg är inte något egentligt
fartyg längre. Det är en flytande maskin. Och
att en maskin behöver sjömän till sin skötsel,
tror ni säkert inte själv, om ni också annars
inte skulle förstå någonting rörande fartyg.
Maskinen behöver arbetare och ingenjörer.
Till och med skepparen, kaptenen, är
nuförtiden endast en ingenjör. Till och med han,
som står vid rodret och som i det längsta har
kunnat betraktas som sjöman, är i dag endast
en maskindel, ingenting annat. Han behöver
bara lossa hävarmarna, vilka angiva
rodermaskinen dess vridningsriktning.
Sjömanshistoriernas romantik är för länge sedan
förbi."
Huvudpersonen i Travens bok är en
amerikansk däcksarbetare, som förlorar sitt pass
och sin sjömansbok i ett rus i Antwerpen och
därmed, då hans fartyg avrest medan han sov
i en flickas armar, sin nationalitet. Sedan är
det slut med honom. Polisen i Holland
smugglar honom nattetid över gränsen till Belgien,
polisen där smugglar honom tillbaka och så
fortsätter det en tid, ända tills han slutligen
lyckas komma över till Frankrike. Intet land
vill behålla honom. Intet land vill veta av
honom. Det är med knapp nöd han får sitta
i fängelse i Frankrike, därför att han rest tåg
utan biljett. Poliskommissarien funderar på att
utvisa honom i stället. Men intet land vill
mottaga honom. De amerikanska konsulaten avvisa
honom. Till sist hamnar han i Barcelona och
där nödgas den stackaren taga hyra på en
plimsollare, ett fartyg, som redaren, för att få
ut försäkringssumman, låter gå under utan att
de arma satarna, som arbeta ombord, ha den
blekaste aning om det öde, som väntar dem.
"Det far så många dödsskepp på de sju haven,
emedan det finns så många döda", skriver
författaren. "Aldrig har det, sedan det stora
kriget för friheten vanns, funnits så många
döda. Det stora kriget var ett krig för den
frihet, som påtvingar mänskligheten pass och
nationalitetsbevis för att uppenbara statens
allmakt för människorna."
Yorikke, så heter dödsskeppet, blir i Travens
skildring till en fruktansvärd symbol för den
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
