Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Per Meurling: Traven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T RÄVEN
västerländska civilisationen, sådan den ter sig
för de fattigaste lönarbetarna. Svarta och blå
över hela kroppen, med näsan sönderskrapad,
skenbenen sönderslagna och händer och armar
illa medfarna arbeta de dödsdömda
kolläm-parna i det eldspyende lastrummet, medan
stormen rasar och ångaren kastas av och an.
När fartyget sjunker komma de upp på däck,
och i en storslagen vision tolkar Traven sin
upplevelse av detta rastlösa universum, i vilket
människan är satt att leva:
"I den rasande stormen jagade de tunga
molnen liksom trasor på natthimlen. Ibland
öppnade sig liksom ett hål i de tunga
molnmassorna, och man såg för ett ögonblick ett
par klara, glänsande stjärnor, som ur detta
de upprörda elementens svarta, tjutande,
vrålande och rasande uppror ropade ned till
jorden:
Vi äro frid och ro, tror du, men själva veta
vi, att vi äro omgivna av skapandets,
födandets och rastlöshetens flammor. Fly inte till
stjärnorna, om du söker frid och ro. Vad du
inte bär inom dig själv, kunna vi inte skänka
dig!"
Detta är en hemlös vagabonds världsbild.
Världen befinner sig i ständig rörelse, den
alstrar och föröder, den vet inte, vad vila vill
säga, den är som ett hav i storm. Men mitt
i elementens raseri kan den människa, som
verkligen levat och lärt sig att böja sig för
den klart insedda nödvändigheten utan tårar,
bevara ett inre lugn, som ingenting kan rubba,
ett lugn, i vilket människoanden uppenbarar
den okuvlighet, som är hennes sanna storhet.
Dödsskeppet, som symboliserar den
härskande västerländska civilisationen, sjunker i
havets vågor. Men dess hjälte, den rotlöse,
galghumoristiske lumpproletären, som där
offras åt döden, återvänder i lätt
genomskådad förklädnad till nytt liv i Travens
mexikanska böcker. Hur är det Goethe skriver
i en berömd dikt?
lch habe mein Sach’ auf nichts gestelit,
(larum ist mir so wohl in der Welt.
Det är stämningen i den oemotståndliga
vagabondroman, som kallas "Bomullsplockarna".
Den grådisiga, tunga himlen över den
förfärliga boken om den passlöse sjömannen har
fått vika för Mexikos yppiga solsken. Med
oförbränneliga humör vandrar den familjelöse
proletären från arbetsplats till arbetsplats,
och varthän han än kommer blir det, när
några veckor gått, underligt nog strejk. Men
själv tvår han sina händer. "Med strejken har
jag verkligen ingenting att skaffa", förklarar
han oskuldsfullt. "Det är en ren slump, att det
alltid strejkas, där jag arbetar." Först arbetar
han på en avsides belägen bomullsplantage
tillsammans med en indian, en neger och en
kines, kostligt tecknade figurer. För att plocka
ett kilo bomull erhåller han sex centavos. Men
ett kilo bomull är nära på ett litet berg,
för vars hopskaffande man under ständigt
bockande i den obarmhärtiga tropiska solen
måste rycka loss två- till femhundra frukter.
Han beslutar sig därför utan saknad för att
övergå till bagerirörelsen, men hamnar ur
askan i elden. På ett högst kuriöst konditori
i staden måste han arbeta aderton timmar om
dygnet mot en minimal lön. Storstaden, som
skildras i ali sin exotiska egendomlighet, har
emellertid sina fördelar. När lördagskvällen
kommer kammar proletären sin lugg framför
den spruckna spegeln, kläder om sig och går
till senoritornas, hetärernas, stadsdel. Där sitta
kärlekskonstens mästarinnor utanför dörrarna
till sina kammare och tjusa med en röd ros
i håret och bjuda med söta småleenden de
förbigående sin famn, under det att de på det
mest vågade språk, som finns, rekommendera
sina behag. Traven föraktar dem inte. På
några makalösa sidor, som vittna högt om
hans fördomsfrihet, ger han dessa
specialister, som även ur den torraste trädgren
förmå framlocka en muntert sorlande källa,
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
