Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - B. Traven: Den uppfångade blixten. Översättning av Arne Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN UPPFÅNGADE BLIXTEN
någonsin skulle anförtros honom här på
jorden.
Med de olika Kristusfigurerna, de som var
upphängda på kors, de med korset över den
blodiga axeln och de som låg inlagda i
klippan, hade han umgåtts lika otvunget som med
de andra helgonen. Det var ju egentligen inte
så stor skillnad.
Men den heliga jungfrun var det allra
heligaste, var hela religionens mening och
innehåll. Viktigare än Gud Fader själv.
Innan Cipriano berörde den heliga
jungfrun för att lyfta ned henne från hennes
upphöjda plats, böjde han knä och bad ett halvt
hundratal Ave’n. Han gjorde alla korstecken
han kände till. Och till sist hade han fått ned
träfiguren på kyrkgolvet. Han ställde den
likväl inte på bara golvet utan bredde ut sin
tilma under jungfruns fötter.
Han började att omsorgsfullt tvätta
figuren, ömt som vore den ett nyfött barn. Han
tog av henne kläderna för att damma av dem
och tvätta dem. Hon hade egentligen inte
någon naken kropp under kläderna. Utan
figuren var så tillyxad att även underkläderna
var av trä, så att inte ens den respektlösaste
person hade kunnat finna något som den
heliga modern behövt rodna för.
På kyrkans stengolv hade Cipriano gjort
i ordning en liten eld. Elden tjänade till
att värma upp tvättvattnet en smula, den
användes vidare till att koka lim på och hålla
detta flytande för att laga avbrutna lemmar.
Vid denna eld satt nu Cipriano nedhukad
och värmde sitt kaffe och sina tortillas, då han
inte ville förlora någon tid med att gå hem
och äta. Den heliga moderns kläder hade han
hängt upp där ute i kyrkans trädgård på ett
streck för att de skulle torka.
När han druckit sitt kaffe och ätit sina
tortillas med chile gick han ut i trädgården
för att se efter hur solen torkade den heliga
jungfruns kläder.
Medan han inspekterade detta arbete
rullade han sig en cigarrett och tände den.
Solen torkade inte endast den heliga
jungfruns kläder, utan den kom även färgerna i
trädgården att spela. Och detta förde
återigen Ciprianos tankar till den lyckade
för-sköningen av Judas Iskariot. Han började att
fundera över om han inte när allt det andra
var klart i kyrkan skulle få litet färg över,
vilket var mycket troligt då han varit
synnerligen sparsam med färgen, och om han inte
med denna färg skulle kunna göra ännu en
del för Judas Iskariot. Han tänkte att det
kanske till och med skulle bli möjligt att
senor pastorn skulle finna behag i detta
konstverk och att det kanske skulle gå för sig att
lösa Judas Iskariot ur hans bann och ge
honom om också inte en äreplats så dock en
bättre plats, där han lättare kunde bli
uppmärksammad. Vidare kom Cipriano snart till
den åsikten att Judas Iskariot i själva verket
tillfogats en stor orätt genom att han i två
tusen långa år hade måst lida därför att han
en gång ville förtjäna trettio silverpengar,
vilka han alldeles säkert behövde till någon
nödvändig utgift, kanske till medicin åt ett
sjukt barn, i varje fall till något, varom intet
berättats oss på det att hans gärning skulle
framstå så mycket förfärligare.
Överhuvudtaget hade Judas Iskariot tillfogats en stor
orätt genom att man för evigt utestängt honom
från förlossningen, under det att till och med
Pedro, vilken likaledes förnekade Herren,
icke blott fick förlåtelse utan även
anförtroddes himmelrikets nycklar och desslikes
även blev utnämnd till helgon.
Under dessa ansträngande funderingar över
de olika mått, med vilka man mäter till och
med i himlen, och över religionens invecklade
frågor överhuvudtaget, och under funderingar
över att senor pastorns förhållanden till
senora Elodia och senora Roberta mycket väl
kunde utläggas på två olika sätt, slumrade
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
