Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 / 210 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Henning Kehler: Brev från Danmark

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föra Sven Borbergs talanglösa tankemaskin
i en dålig iscensättning, som kostade en massa
pengar, och lyckligtvis kunde Riddersalen få
en stormande succé med Abells revykomedi
i en iscensättning av författaren, som kostade
ingenting alis men var full av humör. Den
som inte finner detta rimligt, har ännu
mycket att lära om poesien och konsten och
dess betingelser.

KJELD ABELL

Det finns i "Melodien, der blev væk"
mycket som är aktuellt, som är satir över den
danska vardagen 1935, söndagarna inte att
förglömma, ty dem angriper författaren med
en speciell satirisk lust. Men där finns också
en undre grund i pjäsen som är urgammal.
Den är inte från i dag eller från i går. Den
framträdde en gång i medeltiden, ty i grund
och botten är melodien bara ett nytt uttryck

för den heliga Graal, som Parsifal erövrar,
och den typiske Larsen är Envar i "Det
gamla spelet om Envar". Kjeld Abell är
traditionalisten så det räcker; även de mest
konservativa författare från Bauditz- och
Bergsøe-tiden är långt mindre solida — och långt
mindre kristliga.

Jag vet utmärkt väl, att det finns
konservativa kritiker, som har velat sopa åt sidan
denna Riddersalkomedi som en dosis
kommunistisk lockmat för obefästade borgarsjälar.
Men dessa magsura kritiker saknar öra för
den poetiska tonen i Abells pjäs.

"Melodien, der blev væk" är till syvende
og sidst alis inte "Internationalen". Nej, då
påminner den faktiskt mycket mera om en
psalm, en mycket gammal psalm. Inte en av
de psalmer, som puritaner och metodister och
inremissionen sjunger — utan en jublande
medeltidspsalm om naturens återfödelse och
ett nytt liv. En psalm, som hämtar sin
innersta melodi från de orden: Kristus är
uppstånden!

Detta kommer Kjeld Abell sannolikt inte
att förstå ett skvatt av. Men vem säger, att
han förstår allting i sitt eget verk? Han är
alldeles säkert större som diktare än som
människa. Och det är gudskelov inte bara vad han
har diktat med vett och vilja utan också det
som beror på att han har hört "Melodien, der
blev væk", som räknas, när man bedömer hans
verk som poesi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>