Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Margit Abenius: Herr Salomon är oberörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
mot sin kropp. Hon ligger där, sargad i sin
känsla:
"Penger, penger, penger!
Ikke sin egen krop engång eier den som
ikke har dem. Men de som har, rister vemodig
på hodet, fulle av bittersøt livsvisdom: Penger
er ikke alt, det være långt fra.
Det er deres politikk. Den er kløktig nok,
klædelig nok. Men vi andre må betale selv
de naturligste ting med alt vi eier, arbeide,
framtid, med livet vort. Eller la os lemleste.
Penger er ikke alt. Men de er nøkkelen
til resten. Sånn er det. Nå vet hun det. Slik
har de innrettet verden. Hvem. De?"
"Ovnen" är en tungsint skiss över samma
tema. Där sitter författaren i sitt med stor
ekonomisk uppoffring hyrda pensionatsrum.
Hans arbetsförmåga beror av en kamin som
inte vill bli röd. Värmen och därmed den
lyckligt barnsliga skaparstämningen vägrar
att inställa sig. Men det kan ordnas genom
en reparation, säger värden, som vill
tillmötesgå den konstige författaren, som säger
sig bara kunna skriva i just det här rummet.
Bara några dagar. Men dagar betyder pengar.
Och till kvällen tar författaren dubbelt
sömnmedel.
Orn också utgångspunkten i Cora Sandels
noveller ofta är vardaglig, så är verkan aldrig
vardaglig. Hennes snitt och skisser ger utsikt
åt tystnad, mörker och gåta.
"Her intræffer intet. Her er herrene for sig
og damene for sig." Det öronpinande oväsen
som uppfyllde herr Salomons fågelbutik
härrörde från hans enkla grundregel för
universums styrelse. Vingar och fågelkroppar pressas
hos Cora Sandel ångestfullt mot burgallret,
och locktonerna stiger, primitivt vilda och
djupa. På detta område har Cora Sandel gjort
saker som man inte tvekar att kalla
fenomenala. Ingen man skulle ha kunnat göra
något liknande. Detta uttalas ingalunda
därför att det i och för sig är angenämt att en
kvinna på något visst område överglänser en
man, utan därför att den kvinnliga
sensibiliteten säkerligen mindre ofta kommer till
konstnärligt uttryck, och därför att det är
värdefullt med en så ärligt realistisk skildring av
kvinnligt känsloliv. Man kan annars ofta med
pessimism fråga sig, om kvinnliga författare
är experter på det tama och välanständiga.
Hos Cora Sandel behöver man bara iaktta det
kärva språkets underströmmar av känsla.
Det är en djup och intensiv värld av
kvinnliga känslor, som Cora Sandel har återgett
i många avlöningar, från det primitivaste och
det som krymper och värjer sig och håller på
det egna med styvt motstånd till den fulla
hängivelsen, och från det primära och nakna
till alla former av konstnärslängtan och
rytmisk frigörelselängtan och obestämd
vantrivsel utan mål. Den sentimentala fru Larsen
är en i skaran:
"Fru Larsen er bare bløthet og blidhet og
tårer som ligger rede, glædestårer og
rørel-sens tårer, en eneste lett bevægelighet. Et sind
som smelter over Courts-Mahlers romaner og
små, sentimentale vers i Allers, opløses for
et Smil av Larsen ... strekker sig blindt og
længtende efter noget fru Larsen på ingen
måte skulde kunne uttrykke i ord."
Ofta har Cora Sandel skildrat motivet
kvinnans bundenhet, grundad i fysiologiska lagar
och sociala förhållanden. "Der står alltid en
mann bak, når kvinnen begraver sit pund" .. .
I "Alberte og friheten" minns man den tyska
konstnärsflickan Liesels värnlösa gestalt. En
av Cora Sandels smärtfylldaste skildringar:
"Alberte ligger og ser på Liesel. Hun har
vært gjennem det altsammen, ångsten,
uviss-heten, det usanselig gjekkede håpet, pinslene.
Så sitter hun som etslags ynkelig og
tilintet-gjordt ekko av Eliel. Alberte hater plutselig
Eliel."
Men hatet mot männen som sammansvärjer
sig mot kvinnan och ser på henne som black
om foten och börda är skildrat av en som är
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
