Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Margit Abenius: Herr Salomon är oberörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR SALOMON ÄR OBERÖRD
man — vad denna förändring innebär för
Klaras vidkommande, så blir vårt slutintryck
detsamma som Klaras egen suck: "Gud så
vrient livet er" ... Så det styr till sig! Och
med vilken fördjupad insikt och medkänsla
tänker vi det inte.
Inte heller är det något i och för sig
tilldragande hos "fru Helene Lilja,
skuespille-rinne" i den mästerliga novellen "Kunsten
å tigge". Författarinnan inregistrerar med
största precision pensionatsgästernas
reaktioner inför fru Liljas obestämbara person,
fröken Klems välvilliga försök att bispringa
henne, skolrektorns ironiska dubier angående
hennes "konst" och effektiva forskningar i
hennes antecedentia. Vi får några av hennes
yttre karakteristika, det bortkommet
opraktiska och härjade, och vi bevittnar hennes
halvdåliga uppläsningsafton, med glimtar av
underlig konstnärseld mitt i det oäkta, i en
kall sal med några spridda åhörare och
femton kronor i behållning. Sedan vet vi något
om fru Lilja, eller rättare sagt, vi vet något
om livet:
"Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!"
Havet välte, stormen ven.
"Ännu kan en lina den arme nå."
Jaså.
Jag vet ingen, som så kan intensifiera vår
vagt allmänna undran och obestämda rysning
inför våra medpassagerares och medresenärers
framskymtande ansikten med olösta gåtor och
okända problem som Cora Sandel.
Mästerstycket i suggestivt antydande knapphet är
kanske novellen "Madame". Det är återigen
på ett pensionat. Madame svimmar. Hon gör
det upprepade gånger. Det är åtskilligt annat
mystiskt förknippat med Madames
svimnings-anfall. Vad det är blir vi aldrig fullt kloka
på, lika litet som den konsternerade doktorn
eller de tre gamla fröknarna i nattdräkt med
flätor på ryggen, som bär in Madame till
hennes säng. Madame har en graciös fot, den
sticker fram där hon ligger, den säger
egentligen så mycket om Madame. Hennes gestalt
är späd och utsökt, skapad för kärlek och
smekningar. Omkring den är ett tätt, svart
mörker av oändlig, bottenlös ensamhet.
"Det er ikke lett å ordne tilværelsen efter
allés ønske." Den lakoniska formeln
karakteriserar en stor motivgrupp hos Cora Sandel.
Det är människan, stämplad av yttre villkor
och formad, eller i färd med att krossas, av
yttre omständigheter. Cora Sandels väg går
från yttre till inre, från en solid och noggrann
realism ned i verkligheten som ligger dold
under tingen. Redan "Alberte og Jacob", den
första romanen, skapar med tusen realistiska
smådrag en fullständigt monumental bild av
mörkrets och köldens, det ekonomiska tryckets
och den arktiska isoleringens inverkan på
de fyra huvudpersonerna i
häradshövdingefamiljen i den nordnorska småstaden. Albertes
livsstämning är densamma som romanens, man
blir ej fort fri från den, dess förtärande
medlidande och mystiskt okuvligt stigande
längtan — bundet och återhållet kvinnligt liv av
djupaste värme.
Cora Sandel skildrar ofta ekonomiskt tryck
och primitiv kamp för tillvaron. I den
dramatiskt händelserika novellen "Ett døgn" är det
ekonomiska ett huvudmotiv. Och i den hårt
arbetande skandinaviska konstnärsmiljö, där
"Alberte og friheten" rör sig, är pengarna
kärvaste realitet. Cora Sandel är en i eminent
mening konkret författare, och när hon någon
gång kommer med en generell sats — eller
något i den vägen — är den myntad ur
erfarenheten och realiteterna. Det kan vara
något om pengarna, om brödet. I titelnovellen
i "Månge takk doktor" har den unga kvinnan
för pengarnas skull drivits att låta våld ske
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
