Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Recensioner - Knut Jaensson: Nattarbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTARBETARE
HAGAR OLSSON: Arbetare i natten. Natur och Kultur. 5:—.
Recension av KNUT JAENSSON
Det finns inte många essaysamlingar och
essayer på svenska om den så kallade
modernistiska litteraturen. Hagar Olsson har alltid
ägnat den ett lidelsefullt intresse, men hon har
så vitt anmälaren vet endast en gång förut
samlat sina många artiklar till en bok. Till
jul kom en andra, som man hälsar med
glädje.
Den modernistiska litteraturen innehåller ju
många heterogena element, den har
representanter som i vissa fall avskyr varandra och
den uppvisar en modernism av mycket olika
väsentlighet, från en ny livstro till tekniskt
experimentella nyheter. Med detta sysselsätter
sig inte Hagar Olsson, hon önskar ge en
helhetssyn. En sådan måste ju alltid bli
summarisk och en smula missvisande, men ska man
samla den moderna litteraturens pioniärer
under en gemensam rubrik, är hennes
beteckning "arbetare i natten" ur många synpunkter
alldeles utmärkt. Den modernistiska
litteraturens orientering mot det omedvetna, mot
tillvarons nattsidor, dess antirationalistiska
karaktär och dess känsla av att kulturen böjer
sig nedåt — mot avgrunden eller den
fruktbara jorden, hur man vill — är betecknande
drag. Idyllen har blivit falsk, den förnuftiga
världsordningens trygga ljus är släckt: man
får treva sig fram i oro på egen hand, vandra
"Mörka vägar", som titeln på Hagar Olssons
stora inledande översikt lyder.
Styrkan i denna översikt liksom i Hagar
Olssons essayer och artiklar överhuvud är
hennes utpräglade sinne för det allvarliga,
intensiva och personliga, de verkliga
första-handsupplevelserna. Livet är alltid något annat
än det anses vara, än det anses böra vara. Men
ett genomfört särskiljande av originaliteten
och de direkta intrycken å ena sidan och ett
mer eller mindre lånat och hävdvunnet synsätt
å den andra är sällsynt, och likväl är detta ju
den viktigaste av alla litterära distinktioner.
Hur trött man än må vara på uttryck sådana
som att "vi lever i en brytningstid", lär det
knappast gå att förneka — att vi gör det.
Människorna må i grunden vara sig lika, nu
som förr, men att själva livsuppfattningen, ja,
sättet att leva är ganska annorlunda än före
kriget behöver inte påpekas. Det är också
orsaken till att man kan tala om en
modernistisk riktning i litteraturen och inte bara om
enstaka, avvikande diktare. Vi har mer eller
mindre medvetet förlorat åtskilliga illusioner
och vi har blivit ensammare. Kanske har vi
också blivit lite uppriktigare, lite härdigare,
lite mindre självmedömkande. Vi har fått en
ny pessimism, kanske söker vi oss också fram
till någon sorts ny tro.
Den modernistiska litteraturen uppvisar i
varje fall både en ny tro och en ny skepticism,
den senare rikare företrädd än den förra.
Hagar Olsson har verkligen lyckats samla
16. — B. L. M. 1936.
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
