Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Recensioner - Johannes Edfelt: Finländsk lyrik - Margit Abenius: Intellektuell ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
" tidsdikter" ge visserligen uttryck åt något
som ligger i tiden, men de sakna detta till sist
odefinierbara element, som gör vers — fri
eller bunden — till poesi. Mera till sin fördel
är Ingegerd Lundén, då hon ger uttryck åt
mera intima, subjektiva stämningar. Där finns
en ton av kvinnlig ömhet, av redbarhet och
humanitet. Den tonen är ganska avväpnande,
och det är de osmyckade och lågmälta dikter,
där denna vackra kvinnlighet kommer till tals,
som framför allt gör dikthäftet läsvärt.
Johannes Edfelt
Intellektuell ungdom
BEATRICE CURTIS BROWN: Systrarna
San-croft. Moderna unga människor.
Bonniers. 4: 75.
När man får i sin hand en bok om modern
självförsörjande intellektuell ungdom väntar
man sig omedvetet, att den skall handla om
de ekonomiska svårigheter, yrkesproblem och
därmed sammanhängande personligt-erotiska
problem som blivit efterkrigsungdomens
karakteristiska lott, men romanen om systrarna
Sancroft rör sig inte om själva
handgripligheterna, utan om intellektuella trevanden och
upplevelser, och känslor i luftiga avtoningar,
hos en ungdom, för vilken det gäller att
orientera sig i en värld, där det är av vikt att ha
en egen ståndpunkt, likaväl som eget hem och
eget yrke. Och detta kan vara en behaglig
omväxling. Det är endast en av sina
flick-bekanta i den stora bekantskapskretsen som
Joanna Sancroft finner motsvara den äldre
generationens begrepp om modern ungdom:
det är en ung dam som tycker mycket illa om
sina föräldrar, som är antireligiös antisocial,
har åsikter som klart kan uttryckas i ord och
uttalar sig om "fri kärlek" och "individuell
frihet".
Systrarna Sancroft däremot är tre
välupp-fostrade, tidigt föräldralösa unga kvinnor med
en lycklig barndom bakom sig. Det är deras
försök att orientera sig i tillvaron vi följer.
Cicely är författarinna och gift och bosatt på
landet. Man föreställer sig att hennes böcker
är kloka och förståndiga med en del sentenser
om livet inströdda. Hon har inga barn, hennes
tjänstefolk gör henne inga bekymmer, hon är
endast måttligt uttråkad av sin man, och hon
har frihet att knyta givande
vänskapsförbindelser. För de två yngre är hon ett dyrkat
storasyster-ideal. Den som är mest konkret skildrad
är den vackra Sorrel. Hon har .arbete på en
statistisk byrå men hinner med att sköta sitt
personliga liv vid sidan; hon är mycket sällan
sorgsen, med en inre oåtkomlighet och ett
rofullt yttre. Författarinnan skildrar hennes
misslyckade förlovning med en författare. Men
Sorrel letar sig så småningom fram till en
lämpligare partner, en naturvetenskapsman,
som inte lider av den för hennes natur
speciellt plågsamma begärelsen att avpressa henne
åsikter och plundra hennes själ på befintliga
eller obefintliga hemligheter. En rätt god
karakteristik av en noli-me-tangere-människa. —
Romanens egentliga huvudperson är
mellan-systern Joanna, en intellektuellt och
emotionellt oroligare typ än de två andra. Joanna
får plats i en tidskrift, vars redaktör blir
hennes andliga ideal och ledare. Mot hans
radikala åsikter prövar hon sin egen svävande
vaghet och kryper huttrande ut ur den
angenäma och säkert mycket engelska atmosfär av
fördomar, i vilken hon har uppfostrats. Hon
träffar också i biblioteksarbete en socialt
verksam, självständig kvinna, efter vilken hon i
sin receptivitet formar sig. Det är något
sympatiskt med Joannas klarhetsbehov. Efter ett
personligt haveri, som författarinnan
emellertid inte förmår återge med någon verklig
smärtans accent, drar Joanna sig tillbaka till
en stuga på landet för att övertänka
situationen och pröva om hon står ut med ensamhet.
"Systrarna Sancroft" innehåller nog en del
intetsägande sidor med tunn konversation.
De intellektuella konflikterna har ingalunda
någon skarphet. Men vad författarinnan mjukt
och skickligt fångar är sympatier, antipatier
och motsättningar, det obehag man kan känna
inför en intellektuell mekanism som fungerar
olikt ens egen, och de behagliga förnimmelser,
varav tillvaron för en frisk människa dock är
sammansatt, fast man kanske inte blir
medveten om dem, förrän man är sjuk och
plakat och de plötsligt saknas. —
Översättningen är tyvärr inte tillfredsställande, man
tvekar här och var inför dunkla och abstrakta
uttryck. Det tillhör författarinnans stil att
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
