Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - John Landquist: Psykologiens forskningsgrenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PSYKOLOGIENS FORSKNINGSGRENAR
att psykologien förklarade sig vara en
naturvetenskap. Själslivet skulle utforskas med en
naturvetenskaplig metod, vars instrument var
experimentet, och man förutsatte, att
själslivet var underkastat lagar av samma art, må
vara något dimmigt uppgivna, som de fysiska
föremålen. Det är nu en redan gammal lära.
I en modern handbok av Wreschner1 utlägges
den med orden att den praktiska
människokunskapen förhåller sig till den
naturvetenskapliga som alkemien eller magien till
naturvetenskapen. Tyvärr, säger författaren, räcker
denna praktiska människokunskap ännu till
för flertalet; han beklagar att det finnes en
vulgär- eller populärpsykologi, ehuru det inte
finnes någon populärmatematik, och påpekar
att våra tidningar, teaterartiklar och
konstkritiker vittna om den fortsatta tillvaron av
detta psykologiska fuskeri. Dylikt underhåller
allehanda vidskepliga fördomar såsom den
om viljans och handlandets frihet och till
och med den populära fördomen att man
inte kan i tal mäta psykiska företeelser såväl
som kroppsliga.
II.
KRITIK AV
EXPERIMENTALPSYKO-LOGIEN SOM INTELLIGENSMÄTNING
Hur lyckas denna naturvetenskapliga
psykologi i sin empiriska forskning förverkliga
sitt vetenskapliga uppsåt? Denna prövning
kan upptas på lika många linjer som den
experimentella psykologien har
forskningsgrenar. Gestaltpsykologien har underkastat den
associationistiska djurpsykologien en skarp
kritik. Den naturvetenskapliga psykologiens
högsta ambition har emellertid riktat sig på
intelligensforskningen. Skulle man kunna mäta
intelligensen hos olika individer och därvid
framtränga till den centralfaktor, som ligger
till grund för de olika intelligenta yttringarna
och likaså ge ett siffermässigt uttryck för
måttet av denna centralfaktor hos de olika
individerna, så hade därmed ett bevis givits
för kvantitetssynpunktens tillämplighet även
på de högsta yttringarna av mänsklighetens
medvetna liv.
Denna fråga vill jag i dag beröra.
1 "Angewandte Psychologie" von A. Wreschner,
Professor in Zürich, 1926. Sid. 13—14.
Intelligensmätningens uppgift har uppgetts
vara att bilda en exakt metod att fastställa
intelligens. Redan i och med denna
målsättning göras vissa förutsättningar: att
intelligensen hos varelsen är oföränderlig och att
den icke röner nämnvärd inverkan av andra
faktorer i sj älslivet. Endast under denna
förutsättning kan den avskiljas från det övriga
själslivet och studeras i och för sig. Ett
fastställande av intelligensens status för
ögonblicket saknar ju vetenskapligt värde.
Intelligensmätningens huvudsakliga uppgift är att ge
en prognos för framtiden av praktisk betydelse.
Intelligensforskningen står nu i sitt arbete
närmast inför två problem, som den till dato
icke har enligt sina anspråk bemästrat. Det
ena är att ge uppgifter, som verkligen vädja
till individens intelligens och vilkas
besvarande kan uppenbara den. Det andra är att
rätt bedöma dessa svar.
Om det förra spörsmålet har förts en
oändlig diskussion. Man har sökt utmönstra sådana
18. — B. L. M. 1936.
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
