Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - John Landquist: Psykologiens forskningsgrenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOH N LANDQUIST
tests, som äro kunskaps- och övningstest och
vilkas nöjaktiga besvarande kan bero på
elevens tillfälliga förhållanden. Man har
påpekat att frågorna kunna ges en sådan form
att även ett intelligent barn missförstår dem,
eller tvärtom liksom vissa skolfrågor
formuleras så genomskinligt att även det mindre
begåvade barnet med deras besvarande får
ett för högt betyg. Även den lyckliga
gissningen kan spela in. Mycken omsorg har
dock ägnats åt testens förbättrande, men
felkällornas oförutsebara förekomst av nämnda
anledningar gör dock att statistiken även på
denna grund icke kan göra anspråk på en
sådan vetenskaplig exakthet, som fordras i
fysiska och kemiska experiment.
Ett ännu svårare problem är dock frågan
om svarens bedömande. Den felkälla, som
ligger häri, måste nämligen inom en viss
gräns förbli konstant, ty den beror på varje
försöksledares personliga omdöme, som icke
har någon överkontroll. Även
intelligensundersökningar under den mest kompetenta ledning
kunna i detta avseende ge anledning till olika
omdömen. Jag skall icke ta exempel på grövre
misstag, vilka också någon gång förekomma.
Jag skall välja några helt anspråkslösa
exempel, vid vilka omdömet är begripligt, men som
dock visa hur oförutsebara svårigheter yppa
sig även i enkla fall. Eri av de. mest
omfattande intelligensundersökningar, som
verkställts i Europa, ägde rum 1918 i Hamburg
under ledning av William Stern, sålunda en
av de yppersta auktoriteterna på området. En
nioårig folkskola skulle införas i staden, och
det gällde intelligensundersökning för
uppflyttning i den högsta nionde klassen. 1 355
lärjungar prövades. Bland annat förelades
eleverna, för att man skulle erfara deras
förmåga att ordna i kausalsammanhang, en rad
oordnade ord, som de skulle gruppera så, att
de tecknade ett sammanhängande skeende.
Man förelade dem till exempel orden: läkare
— fotbollsspel — tillfrisknande — förband
— benbrott — fall. Den riktiga ordningen
var: fotbollsspel — fall — benbrott — läkare
— förband — tillfrisknande. Nu inträffade
att åtskilliga lärjungar begingo felet att sätta
fall — läkare — benbrott. Detta ansåg
försöksledaren vara ett mycket svårt fel, emedan
även sammanhanget med det följande ledet
skulle störas, så att han gav denna felaktiga
lösning en felsumma på 3. Emellertid
meddelar han i det utgivna arbetet om
undersökningen1, att orsaken till den felaktiga
ordställningen var den, att ifrågavarande elever
föreställt sig, att benbrottet först
konstaterades av läkaren efter hans ankomst, vadan
de därför satte benbrott efter läkaren. Detta
finner nu jag för min del vara en riktigt
intelligent reflexion. Den visar ett fantasiens
sympatiserande inlevande i den lilla
uppgiften. Dessa barn ha sett situationen för sig.
Den dryga felberäkningen beror på att
försöksledaren inte uppskattat
fantasiverksamhet. Och i den frågan möter man åter en
tvistepunkt mellan experimentalpsykologerna.
Ziehen ansåg, att fantasiprov inte borde
förekomma i intelligensundersökningarna, emedan
fantasien inte hör till intelligensen. Meumann
åter satte fantasiproven i en hög rang närmast
efter de rena ihtelligensproven. Saken är icke
utrönt.
Vid en intelligensundersökning i en svensk
skola enligt en modifikation av Binets och
Simons metod för avsöndring av hjälpklasser,
gavs som förståndsprov uppgiften att uttala sig
om ordspråket: "Bättre en fågel i handen än
tio i skogen." En elev svarade: "Det är bättre
med tio fåglar i skogen, för de far bättre
i skogen." Barnet, som härmed gav uttryck åt
sin djurvänlighet, blev naturligtvis underkänt
i provet. Men nu reser sig en fråga, som dock
1 Hamburger Arbeiten zur Begabungsforschung I.
"Die Auslese befähigter Volksschüler in Hamburg",
von R. Peter und W. Stern; i Beihefte z. Zeitschr. f.
angew. Psych. 1919.
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
