Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - John Landquist: Psykologiens forskningsgrenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOH N LANDQUIST
tiska verksamhet blev det nämligen klart att
man icke kunde ställa diagnos på de till sinnet
sjuka eller ha någon utsikt att böta dem utan
att tränga fram till kärnan i deras
personlighet och till de upplevelser som bestämt den.
Det var inte utan att denna insikt, när den
först gick upp förorsakade läkarna
förlägenhet. Ett uttryck för denna förlägenhet finner
man i Pierre Janets arbete över de hysteriskas
sinnestillstånd 1892, då han skriver: "Jag har
blott beskrivit allmänna och enkla drag hos
den hysteriska karaktären . . . Det vore på
detta ställe icke passande att ingå på en
närmare beskrivning, då en sådan skulle
uppvisa större likheter med en sederoman än med
ett kliniskt arbete."
Det blev som bekant Freud som utdrog
konsekvenserna och icke skydde att tränga till det
psykiska livets djup för att finna de
sjuk-domsbestämmande psykiska traumata. Det
givande momentet i Freuds lära låg däri, att
han hävdade att själslivet, sådant läkaren
möter det, bildar ett historiskt sammanhang
ända från drifternas botten och att detta
själsliv icke är bara ett epifenomen till
somatiska tillstånd men är en realitet för sig, som
fordrar sin särskilda undersökning. I detta
avseende har han influerat den senare
medicinska psykologiska forskningen, också den
icke psykoanalytiska.
Detta den moderna medicinska psykologiens
proklamerande av det psykiska livet som ett
självständigt forskningsfält har i hög grad
vidgat gränserna för dess arbetsområde och
riktat dess forskning. Man har därmed fått
en uppfattning om det psykiska livets och
sålunda även forskningsuppgiftens
outtömlighet. Detta har lett till en kritik av vissa
naturvetenskapliga krav på områdets begränsning
och behandling. leke minst tydligt
framträder denna kritik hos Jaspers. Han yttrar
i sin "Psychopathologie" att psykologien och
psykopatologien icke kunna vara vetenskaper
av samma typ som atomteorien och celläran.
De kunna icke bestå sig med en sådan
väl-begrundad och härskande teori. Själslivet
står framför oss icke blott som ett oändligt
men som ett varje konsekvent systematisering
trotsande helt, en ocean, som vi blott kunna
befara vid kusterna och då och då på öppna
havet men likväl blott på dess yta. Vi få nöja
oss med att bringa till åskådning och
beskrivande vissa sidor av själslivet. Jaspers
påpekar vidare hur de från den intellektualistiska
psykologien komna fördomarna gärna förena
sig med de från naturvetenskapen härrörande
i den åsikten att blotta kvantitativa
fastställan-den skulle vara vetenskapligt arbete och i det
resultatet att man, där direkt experimentell
undersökning icke längre är möjlig,
fortfarande arbetar med kvantitativa begrepp,
ehuru därvid ingenting vidare låter tänka sig.
Han anför som exempel att man betraktat
föreställningarnas intensitet, alltså en
kvantitativ bestämning, som orsak till
tvångsföreställningar, tankevillor och
hallucinationer.
Med denna utvidgning av uppgiften
kommer den medicinska psykologien att i hög grad
arbeta med den humanistiska psykologiens
material, med dess introspektiva metoder och
med dess synpunkter. Detta förhållande står
också fullt klart för Kretschmer. Han yttrar
i inledningen till sin "Medicinische
Psycho-logie", att det för läkarens psykologi icke
finnes något skiljemärke mellan
normalpsykologi och psykopatologi. "Ty det är alltid
återigen samma grundmekanismer, som återvända
på ena hållet i drömmen, i konstnärsfantasien
och i folkpsykologien och på det andra i
schizofrenien och neurosen, här i djurets och
barnens reaktionssätt och där i hysteri och
katatoni." Neurosernas psykologi är, yttrar
Kretschmer, människohjärtats psykologi
överhuvud och en neuroskännare är därför i och
för sig en människokännare.
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
