Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4. April 1936
- Anna Lenah Elgström: Svart parnass. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkdikter på negerdialekt, varmed han på sin tid
bildade skola bland Söderns färgade poeter.
Towsah, stop dat ba’ kin’, hyeah me!
Mandy, mek dat chile keep still;
Don’t you hyeah de echoe callin’
F’om de walleys to de hill;
Let me listen, I can hyeah it,
Th’oo de bresh of angels ’wings
Sof’ an’ sweet "Swing Low, Sweet Chariot"
Ez Malindy sings.
De författare vilka med James Weldon
Johnson och Claude McKay i spetsen begynte
sin litterära verksamhet i början av
världskriget, voro spridda över många stater och
även på annat sätt vitt skilda i fråga om
ursprung och uppfostran. Men de hade alla
ett gemensamt: de reagerade mot dialekten
och slavmentaliteten, såsom varande en
alltför gammalmodig förklädnad för den nye
negerns väsen. De ville framställa sina
stamfränder sådana de verkligen voro, inte längre
sådana de vita ansågo att de borde vara. De
försökte och lyckades alltså med andra ord
vad lady Gregory och Synge en tid förut
åstadkommit för sina irländska landsmän:
befria dem från de traditionella men
missvisande roller, vari en främmande nations
litteratur framfört dem.
Joel Chandler Harris, vilken inom prosan
fyllt samma roll som Stephen Foster inom
sånglitteraturen av "den svarte analfabetens
vänlige tolk", suspenderades från sin syssla
tillsammans med de otaliga sagoberättande
negeronklar, vilka traskat i Onkel Remus’
spår. Den rustike svarte dummerjönsen, "the
coon", smickrade inte längre de vitas fåfänga
genom att, som den unge novellisten och
essayisten George S. Schuyler i sin essay "Vår
största gåva till Amerika" påvisat, med sin
måttlöst överdrivna lättja och naivitet inge
även de största dummerjönsar bland de vita
en känsla av överlägsenhet. Inte heller böjde
sig i de svartas noveller längre den frigivne
slaven över sin "masr’s" hand, mumlande att
han inte längre önskade sin frihet. Både "the
black Mammy", som gick i döden för sina
vita skyddslingar, emedan de voro för mera
än hennes egna svarta barn, den gamla banjon,
bomullsblommorna, sötpotatisen samt "pure,
white womanhood" förvisades av dessa nya
negerförfattare till den teatergarderob, varmed
Söderns vita kultur alltjämt fortsatte att syssla
i sin ihåligt ekande epigondiktning.
 |
| LANGSTON HUGHES |
Litteraturen på negerdialekt fick göra dem
sällskap; den stod för de nya diktarna som
en symbol för allt som var servilt i deras
litterära tradition. Mycket av denna reaktion
var överdrift — en naturlig men alltför stark
ovilja mot den forna undergivenheten under
den vita herreklassens ideal. I förargelsen över
den vulgära mekanisering, för vilken de
professionella vita underhållarna utsatt slavtidens
diktalster, glömde man den rika
omedelbarhet, den djupa originalitet som utmärkt dess
sångskatter.
Inom den nya skolans diktning tog ju också
ofta den nitiska raspropagandan överhand
över poesien. De flesta av dess diktare satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0305.html
