Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Anna Lenah Elgström: Svart parnass. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera märke i det sociala samvetet än i
litteraturen.
Det senare var egentligen förbehållet endast
tvenne diktare av denna grupp, James Weldon
Johnson och Claude McKay. Om James
Weldon Johnson (född år 1871) måste man säga
att hans största betydelse ligger i hans klara,
starka insikt om nödvändigheten av att
åstadkomma ett traditionssamband mellan slavtidens
diktning och de nya negrernas moderna
litteratur. Han fördömer emellertid dialektdiktningen
som ett uttrycksmedel, vars register var alltför
begränsat. Den äkta ursprungligheten, den
autentiska bakgrunden till slavtidens diktning,
menar han sig kunna översätta mycket
trognare och mera verkningsfullt genom att sträva
efter poetisk stämningsverkan än genom att
blott mekaniskt på dialektens väg söka få
till stånd en effekt av naivitet. Han har också
lyckats — Russel Blankenship säger sant i sin
översikt över amerikansk litteratur
("American Literature", Holt & Co., New York 1931):
"Även om Weldon Johnson aldrig skrivit en
rad mera skulle han leva för alltid i
amerikansk litteratur genom sina poetiska
parafraser över slavtidens predikningar i ’God’s
Trombone’. Emellertid har han ju skrivit
mycket mera, bland annat en rimkrönika,
’Fifty Years’, över de färgades öden sedan
slaveriets upphörande, vilken användes i alla
deras skolor, samt framför allt den dikt, ’Oh,
Black and Unknown Bards’, vari han
apostroferar de okända diktarna till slavtidens
spirituals.
There is a wide, wide wonder in it all,
That from degrading rest and servile toil
The fiery spirit of the seer should call
These simple children of the sun and soil!
Oh, black slave-singers, gone, forgot, unfamed,
You, only You of ali the long, long line
Of those, who have sung untaught, unknown, unnamed
Have stretched out upward, seeking the divine.
— — —
And the sun will go out like a candle in the wind
And the moon will turn to dripping blood,
The stars will fall lika cinders,
And the sea will burn like tar;
And the earth shall melt away and be dissolved,
And the sky will roll up lika a scroll.
With a wave of his hand God will blot out time.
And start the wheel of eternity."
— — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
