298 (Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Anna Lenah Elgström: Svart parnass. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SÅNG FÖR EN SVART FLICKA.

Långt sydpå i Dixie
(brist mitt hjärta!)
de hängde min svarte hjärtevän
högt i ett korsvägsträ.

Långt sydpå i Dixie
(sargad kropp högt i luften)
— jag frågte den vite Herr Kristus
vad nyttar en svarting att be...?

När långt sydpå i Dixie
(brist mitt hjärta!)
min vän är en naken skugga
på en knotig och naken gren.

Men samtidigt intaga de en friare och lugnare
hållning inför sin ras’ problem. De ha för
första gången visat den amerikanska publiken,
att rasmaningen hos en svart diktare icke
behöver vara tung av retorik och patos utan
kan dallra över orden likt en fascinerande,
subtilt vemodig och ironisk ton ur poesiens
fjärran vidder, dröjande, förföljande läsaren
långt efter sedan mera intellektuellt
indignerade maningar dött bort i irriterad glömska.
Vantrivseln och bitterheten i en sådan dikt
som "White House" har efterträtts av en
mycket frimodigare ton, såsom i Langston
Hughes’ "America":

Även jag sjunger Amerika.
Jag är den svarte brodern.
De sände mig ut i köket
då fint främmande kommer.
Men jag skrattar
och äter gott
och växer mig stark
tills i morgon!

De nya poeterna skratta i köket och göra
sig hemmastadda där, sökande i sin ras’ gamla
språktraditioner en poetisk form, vilken bättre
än högengelskan och gentlemannamässigheten
passar deras omedelbara, vulkaniska
rastemperament. Den våg av längtan tillbaka till
primitivare tillvarelseformer, känslor och
tankar, som gått över världen i krigets spår, hade
utövat sitt inflytande även på dem och talar
ur den nya sorts rasstolthet, som glorifierar
deras egen mustiga svarta kroppslighet:

My love is dark as Yours is fair
Yet lovelier I hold her
Than listless maids with pallid hair
And blood that’s thin and colder.

Den som sjunger detta är den yngsta
färgade poetgenerationens största lyriska
begåvning, ja, överhuvudtaget en av den
amerikanska poesiens främsta formbegåvningar,
Countee Cullen, vilken på samma gång är
de färgade diktarnas främsta representant
inom den moderna litterära primitivismen.

Denna har kanske sällan fått ett dikteriskt
mera lysande uttryck än i Cullens poem
"Heritage", vilket också är ett av de mest
betydande poem denne lyriker skrivit.

— — —
All day long and all night through,
One thing only must I do:
Quench my pride and cool my blood,
Lest I perish in the flood,
Lest a hidden ember set
Timber that I thought was wet
Burning like the dryest flax,
Melting like the merest wax,
Lest the grave restore its dead.
Not yet have my heart or head
In the least way realized
They and I are civilized!
— — —

Sådan — likt ett kungabarn från det fjärran
Afrika, om vilket han passionerat frågar:

— — —
Vad är Afrika för mej!
Kopparsol, scharlakansjö,
djungelljus och djungelstråt!
Bronsman stark och kungligt svart
kvinnfolk, från vars kved jag sprang
då paradisets fåglar sjöng.
En, trehundra år satt bort
från det land hans fäder älskat,
kryddrik lund, kanelbarksträ —
vad är Afrika för mej!
— — —

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/blm/1936/0310.html

		Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 / 298 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|