Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Dagmar Ruin-Ramsays "Mors medaljer", ett
av de konstnärligt starkaste bidragen, belyser
verkningsfullt de finländska kvinnornas
heroiska insatser. Ester Ståhlberg, vars diskreta,
om Juhani Aho påminnande psykologiska
impressionism är välkänd för dem som ha
läst hennes roman "Söndag", har valt ett
ämne som ligger fjärran från krig och politisk
aktivism: i "En kväll med en av Mathilda
Wredes vänner" har hon fångat något av det
ljus som utstrålade från en av vår tids
märkligaste religiösa personligheter.
Diktarna av facket äro väl företrädda i
denna samling. Inte nog med att de kunna
konsten att berätta — det hör ju till yrket —
de ha också någonting att berätta. Detta gäller
i ali synnerhet om Bertel Gripenberg. Han
ger i "Ett livsfarligt äventyr" en övertygande
personlig motivering av den inriktning hans
diktning fick år 1918, och man tror honom
gärna när han säger: "Min Hannibalsed har
jag i mån av krafter och förmåga hållit till
det yttersta, och jag skall hålla den så länge
mitt hjärta slår." Hans inställning delas av
inånga finländare, ja, av så många, att en
utomstående iakttagare inte kan annat än
glädja sig åt att 1918 års händelser kunde
utlösa också en annan inställning, en
inställning som kommer till synes i ett brev, som en
finsk diktare hösten 1918 skrev till sin
förläggare, och där det bland annat heter: "För
det djupaste, naknaste, ursprungligaste i
människan ha vi ju båda den känsla som med
ett något nött uttryck kallas kärlek. Under
det mångskiftande livet fastnar vid denna
ursprungsmänniska sådant som. icke är
väsentligt — i olika myckenhet och av olika art.
Vi rota i detta mindre väsentliga bara för att
få fram en så mycket tydligare bild av det
djupast väsentliga hos människan."
Den som skrev de orden heter Frans
Sillanpää. Björn Collinder
Sexualitet och disciplin
INGJALD NISSEN: Sexualitet ock disciplin.
Översättning av S. J. S. Bonniers. 3:50.
Den färskaste grenen av modern psykologi,
psyko-sociologien, visar för våra häpna ögon
en rry värld under vår gamla välkända
vardagsvärld. Den negligerar eller river upp de
vanliga grunderna för indelning av
människor, både de beprövat riktiga såsom de
ekonomiska, och de beprövat oriktiga och
hänförande såsom "blodets". I stället sammanför
den efter vissa psykologiska reaktionsformler
människorna till nya grupper, som mer eller
mindre märkbart kämpa för sina drifters och
sina egenheters privilegierande.
Individual-psykologien går trots namnet kanske längst i
det fallet; men den har sällskap med vissa av
Freuds mera självständiga lärjungar, som
insinuera att Mäster själv är lite för
gammaldags borgerlig och individualistisk som
socialfilosof.
Den ende verkligt betydande
psyko-socio-logen i Norden är väl norrmannen Ingjald
Nissen, som går på den
individualpsyko-logiska linjen. Med sin nyutkomna bok,
"Sexualitet och disciplin" — den fjärde i
raden av hans grundliga och originella
undersökningar på olika områden — formligen
lyfter han locket från en gryta: en gryta som
kokar av en hel världs lidelser och ursinnigt
känslobetonade falskvärderingar. Och lugnt
visar han oss receptet till den farliga
dekok-ten, som hotar att pösa över och bränna oss
alla på fingrarna. Den viktigaste ingrediensen
heter: manlighetsdyrkan.
På manlighetsdyrkan har hela vårt
samhälle byggts upp, säger Nissen. På
manlighetsdyrkan vilar vår nuvarande sociala
disciplin. Det är en felaktigt grundad
disciplin, anser Nissen, därför att den har som
medel framkallat mindrevärdeskänslor hos
andra, och som följd får misstro, en evig
stridsinställning och en viss onaturlighet. Med
ett överflöd av geniala analyser och levande,
originella iakttagelser visar Nissen, hur denna
manlighetsdyrkan knyter samman de osynliga
psyko-sociala grupper som han kallar
"mansförbund". Det låter fantastiskt, säger den
försiktige läsaren? Inte om man följer Nissens
ständigt tankeväckande och välgörande djärva
resonemang. Dessa resonemang röra sig
naturligtvis helt inom det psykologiska området.
Men man läser dem med en spänning som
ökas av känslan att få kommentarer från ett
annat plan till världshistorien av i dag.
Jag tar hellre miste med Platon än jag har
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
