Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
rätt med en enklare ande. Vi ha väl alla
tjusats av det gamla ordet, när vi läste det som
gymnasister. Tyvärr se vi nu med förfäran att
gymnasistens känslovärld har blivit nästan
hela världens. Och vi märka, att det gamla
ordet uttrycker helt enkelt ett försvärande åt
den romantiska lögnen, lögnen som
tillfredsställer våra känslor. Nissen försöker riva
upp det numera världshistoriska mottots
förfalskade känslovärde. Han gör det till och
med bokstavligt, i ett kapitel om "Den
platoniska eros".
Man kan säga att han bedömer Platon
ensidigt; men ensidighet är stundom nödvändig
för att kunna ge sanningen slagkraft. Även de
goda fariséerna bedömdes en gång väl
ensidigt . . . Mycken "platonism" gömmer för
övrigt helt enkelt — narcissism, ett låt vara
ideellt njutande av det egna jagets
"andlighet" och "ädla flykt från världen".
Ingjald Nissen har ett stort syfte med sin
bok: att undergräva de suggestioner och de
felvärderingar, varpå "det gamla
discipline-ringssystemet och det gamla
mansrättssamhället byggts upp".
Kan en bok uträtta något för världens
gång? I varje fall har Ingjald Nissen med
detta arbete smitt ett skarpt vapen, som andra
nu må försöka bruka . . .
Ebba Theorin-Kolare
Nordisk fornkunskap
SUNE LINDQVIST: Svenskarna i heden tid.
Serien Orientering i aktuella ämnen.
Bonniers. 4: 75.
GUNNAR EKHOLM: Forntid och
jornforsk-ning i Skandinavien. Bonniers. 15:—.
"Vart tidevarv ser föremålen och
tilldragelserna på sitt sätt, och dess vetenskapsmän
förstå att uppfatta det av gammalt kända från
nya sidor, därigenom bringande nytt ljus
och ofta betydligt omgestaltande vad vi förut
trodde oss veta", säger en av den svenska
forn-forskningens banbrytare, Hans Hildebrand,
för mer än ett halvt sekel sedan och han
fortsätter: "få äro de historiska frågor av en
större omfattning, som, en gång besvarade,
få anses fullkomligt avgjorda." Minst lika
klart, som då dessa ord skrevos en gång i
fornforskningens genombrottsår, står än i dag
deras giltighet för oss. Efter den tiden följde
de arbetsår under vilka en fast grundval för
vetenskapen lades och vars resultat
sammanfattades av Oscar Montelius i "Sveriges
forntid" (1919). Denna framställning kom vid
den tidpunkt då vetenskapsmännen färdigt
utarbetat de stora dragen i det kronologiska
schema över utvecklingens nästan
naturvetenskapligt lagbundna gång, den ryggrad, som
i stora drag har visat sig vara beståndande.
Tack vare denna nödvändiga schematisering
framstod vårt lands kultur under förhistorisk
tid skenbart klarare och skarpare på
forskningens dåvarande ståndpunkt än den gör nu.
"Det nära nog naturhistoriska
betraktelsesätt", arvet från Darwin, som präglade den
banbrytande forskningen, har nu börjat vika
för en mer humanistisk syn. Det gäller att
bortom de massor av föremål, som ligga
samlade i våra museer, nå människorna i tiden,
ej blott utläsa de stora skedenas växlingar
utan även se den rika fasetteringen av vårt
lands kultur under tider, från vilka skrivna
urkunder saknas. Andra vetenskapsgrenar,
framför allt kvartärgeologien och botaniken,
ha fått lämna sina bidrag till de senaste
decenniernas fornforskning, arbetsområdet har
vidgats och oregelbundenheterna i utvecklingen
framstå i allt tydligare dager ju mer
vetenskapen går framåt. Därmed ökas även
svårigheterna att lämna en sammanfattning av vårt
folk och land under dessa avlägsna tider.
Att tränga in de viktigaste
forskningsresultaten inom den trånga ram, som Lindqvist haft
till sitt förfogande för sitt orienterande arbete,
"Svenskarna i heden tid", på ett sådant sätt
att den stora allmänheten med obetydliga
förkunskaper i ämnet, till vilken boken vänder
sig, skall kunna tillgodogöra sig dem, vore
nästan omöjligt om han på hävdvunnet sätt
hade följt utvecklingens gång från gryningen
fram till kristendomens genombrott. Det är ett
nytt och lyckligt grepp över ämnet att efter
en knapphändig, kronologisk översikt så att
säga låta skildringen löpa på längden, isolera
vissa för socialt, politiskt och ekonomiskt
liv-grundläggande företeelser och följa deras
utveckling. Levande framstår på så vis vårt folks
näringsfång, bebyggelsens skiftande art och
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
