Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Toivo Pekkanen: Människornas vår. Till svenska av Hagar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOIVO PEKKANEN
På det sättet fick han ett fotfäste i den
första skrevan och då gick det an att streta
vidare. Han gick till en barberare och lät
klippa håret och med sina sista sparpengar
köpte han en färdigsydd helgdagskostym. Den
var visserligen mycket för stor för honom och
hängde slak på hans outbildade kropp, liksom
ett segel i stiltje. Men den var i alla fall av
det rätta snittet och han kände att nu tillhörde
han männens krets. Han gick med öppna ögon
hela sommaren och lärde sig litet av varje
och framför allt att det var säkrast att bara
lita till sig själv och sina egna rådslag.
Kroppsligt utvecklades han snabbt och de
karakteristiska egenheterna i hans landsmål
försvann. Det blev dag för dag alltmera likt
det torra och uttryckslösa sydfinska idiomet,
vilket han till yttermera visso lärde sig att
krydda med råheter. Vid jultiden, då
sjöfarten upphörde, var han mycket mera erfaren,
mycket manligare och på ett helt annat sätt
medveten om sina egna individuella
rättigheter och skyldigheter än han varit på våren
när han kom till staden.
När hamnen frös till sökte han arbete på
annat håll, men det lyckades inte. Det stod
hundratals män utanför stadens
arbetsförmedlingsbyrå, och eftersom han var ungkarl och
dessutom en utböling fanns det inte något
hopp för honom. Vid fabrikerna och sågarna
skrattade arbetsledarna — om ironiskt eller
bittert var inte alltid lätt att veta — när han
framställde sitt ärende. "Vi är tvungna att
minska på den arbetskraft vi har", var det
vanliga svaret, och det kom honom att liksom
skämmas för sig själv. Men sedan fick han
höra talas om skogsarbeten som skulle pågå
någonstans, och han som hade levat i skogarna
största delen av sitt liv drog sig inte för att
bege sig dit.
Så blev hans liv tudelat. Vintrarna
tillbragte han uppe i timmerskogen, somrarna
nere i hamnen. Det var ett egendomligt rotlöst
liv. Till och med en fabriksarbetare kan känna
att han hör hemma någonstans; fabriken är
någonting stabilt och fast som han kan sätta
sin lit till under goda såväl som onda dagar.
En lösarbetare är som ett löv för vinden. Men
även under dessa förhållanden förmådde han
bevara sin jämvikt. Han var inte det minsta
lik de beryktade skogsarbetarna uppe i norr
som helt förlorade besinningen och slösade
bort sina mödosamt förvärvade slantar på ett
par dagar, när de äntligen kom ut bland folk
efter att i veckor och månader ha levat uppe
i skogarna. Han blev en kylig och beräknande
man som noggrant räknade slantarna, innan
han gav dem ifrån sig. Under arbetstiden
brydde han sig inte något vidare om hur han
var klädd, men på kvällen, särskilt
sommartiden då han var i staden, ville han uppträda
snyggt och korrekt klädd. Han satt på kaféer
och tog del i diskussionerna som berörde
sport och politik. Danslokalerna utövade en
särskild dragningskraft, för flickornas skull.
Om sommaren hade han en stadsflicka vid sin
sida, om vintern en landsjänta, men han var
medveten om att han inte förmådde grunda
ett hem och var därför försiktig. Ett
förhållande fick aldrig vara så länge att något
ömsint eller känslosamt kunde smyga sig in.
Det var nog med leken. Redan innan han fyllt
aderton år hade han förlorat alla drömmar
och illusioner.
Under trycket av dessa karga yttre
förhållanden hade Jakobs själ trögt och
plågsamt öppnat sig. Det var inte många böcker
han läst i sitt liv, till och med hans
folkskolegång hade blivit avbruten. Men nere i hamnen
råkade han piän som seglat världen runt,
män som lidelsefullt tillgodogjort sig stadens
bibliotek, män som suttit i fängelse största
delen av sitt liv. Där fanns också arga,
kunskapsrika, teoretiserande socialister, religiöst
väckta pingstvänner eller frikyrkliga och unga
män som studerade vid arbetarakademien och
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
