Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Toivo Pekkanen: Människornas vår. Till svenska av Hagar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKORNAS VÅR
åhört lärda föreläsningar till och med över
gamla och nya tidens ledande filosofer. Medan
det cyniska och råa skämtet pågick kunde
man plötsligt få höra någon av dessa män
uttala ett tänkvärt ord som uttryckte en djup
och originell levnadsvisdom. Dessa uttalanden
jämte några brottstycken ur allvarligare
samtal som stannat i minnet och en och annan
tidningsartikel utgjorde huvudsakligen det
material Jakob betjänade sig av vid sitt
mödosamma uppbyggande av en världsåskådning.
Den bild han gjorde sig av världen var oklar,
dunkel och grym, den kan knappast uttryckas
i ord. Där var den gamla visionen av de
starka som äter de svaga. Men han var trots
allt ännu för ung för att helt överlämna sig
åt en sådan föreställning. Det måste finnas
något som stod över denna grymma strid och
det kallade han det rätta. Det var den lag han
kände inom sig. Att den fanns till, det sade
honom den oro och uselhet han kände då han
bröt mot den, och den djupa inre
tillfredsställelse han belönades med när han följde
dess bud. Emellanåt föreföll det honom dock
att denna lag ägde kraft och verkan endast
intill en viss förmögenhetsgräns; när han hade
det riktigt svårt uppväckte bitterheten hos
honom grymhet och förstörelselusta. Vår och
höst inträffade ofta en lång mellantid, då det
ena arbetet var slut och det andra ännu inte
börjat, och under sådana perioder kunde han
försjunka i ett tillstånd av förtvivlan. Då
skänkte honom tanken på mord och rån en
egendomlig besk tillfredsställelse. Men så
snart han fick arbete förändrades hans
sinnestillstånd och han kände lättnad då
bitterheten försvann.
Med drömmarna och illusionerna hade han
också förlorat allt hopp om en bättre
framtid. Han hade ingen särskild begåvning, han
hade inte lärt något egentligt yrke och han
ägde intet kapital. Han var klok nog att se
dessa fakta i ögonen. Och då han inte ägde
förmågan att förstå livets inre värden stod
honom endast två möjligheter till buds, att
underkasta sig eller att brytas. Han
underkastade sig. Man kunde leva bättre och sämre
under samma yttre förhållanden. Han hade
under årens lopp inhämtat en verklig
lin-dansarskicklighet i konsten att handskas med
pengar. Han kunde tillbringa hela kvällen
i en biljardsal, men han fortsatte spelet bara
sådana kvällar då han hade lyckan med sig.
Drack han sitt kaffe på någon dansrestaurang
fick han läsa dagens tidningar, höra musik
och till och med dansa, allt för priset av en
kopp kaffe. Genom att göra hyresvärdinnan
små tjänster lyckades han då och då förskaffa
sig ett mål mat eller kaffe gratis. Dessutom
fanns det åtskilliga andra små knep som han
använde sig av för att spara en mark även
i sådana, fall, då en annan obetingat skulle
ha gett ut den. Det blev en ingrodd vana hos
honom att finna på sådana knep. För detta
ändamål utbildades ett särskilt organ hos
honom som nästan utan att han visste av det
bestämde över hans handlingssätt. Det säger
sig självt att ett sådant liv helt och hållet
saknade inre allvar och starka, hela
upplevelser. Egentligen levde han icke, han
försökte bara hålla sig vid liv.
III.
De träffades en vecka senare för andra
gången, men då var Jakob inte längre glad
till sinnes. Han hade underskridit den där
givna förmögenhetsgränsen och det innebar
att ett blint och bittert raseri bemäktigade sig
hans sinne. Den gångna vintern hade varit
uslare än någon tidigare, lönerna som bolagen
betalade så löjligt små att det rentav var
en skymf mot arbetet att utföra det till ett
sådant pris. Tre dagar hade han varit utan
en slant i fickan och nere vid hamnen kunde
just inga livstecken iakttagas. Vad skulle han
göra? Han visste ju i förväg att han aldrig
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
