Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Toivo Pekkanen: Människornas vår. Till svenska av Hagar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOIVO PEKKANEN
Det fanns inte rum för någonting så jordiskt
i lyckans overkliga värld. Men nu nalkades
uppgörelsens stund och dess skugga föll redan
över henne. Så länge hon ännu inte ägde full
visshet försökte hon kväva ali fruktan i sitt
sinne eller åtminstone gömma den i djupet
av sitt väsen. Hon lyckades inte bra med det;
på ett eller annat sätt slog rädslan igenom,
liksom röken ur ett brinnande hus. Hon kunde
uumera aldrig vara helt lugn och inte heller
uppnå lyckotillståndet vid medvetslöshetens
gräns. Hennes känsloutbrott blev häftiga,
nervösa, nyckfulla, hon kunde till och med brista
i gråt utan någon synbar anledning. Ibland
föreföll det henne att Jakob anade orsaken
till hennes förändrade sinnestillstånd, men
han nämnde ju aldrig något om det. Hans
ansiktsuttryck blev bara dag för dag alltmera
slutet, allvarligt, strängt. Och av någon
anledning utövade den stränga minen alltid ett
lugnande inflytande på flickan. Den var
liksom ett tecken på kraft och kom henne att
nästan mot hennes vilja nära ett hopp att
Jakob trots allt skulle kunna stå för deras
gemensamma angelägenhet.
Och så hade de till slut nått fram till denna
dag som tycktes utan hopp. Aune hade varit
hos doktorn föregående kväll och han hade
bekräftat att det var som hon själv hade
befarat. Nu sov hon en av arbete uttröttad
människas tunga sömn, men också hennes
sömn var full av oro. Hon badade i svett när
hon vaknade några minuter över sju. Det var
nästan mörkt i det lilla rummet och lukten
av kokande lut trängde in från bykstugan. Hon
var van att stiga upp så snart hon öppnade
ögonen och även nu var hon uppe på golvet
innan tankarna ännu frigjort sig från det
lyckliga sömntillståndet. Hon kastade en hastig
blick på klockan, och när hon såg hur mycket
den var, fick hon bråttom att klä på sig.
Det hade regnat medan hon sov.
Gatstenarna blänkte våta i det skymmande
kvällsljuset när hon trädde ut på gatan. Men efter
den unkna atmosfären i rummet tycktes henne
luften här ute lätt, uppfriskande och mild;
hon andades in den med begärlighet. Hon
hade levat hela sitt liv i denna samma stad,
och hon hade sett dessa samma hus och även
dessa samma människor, som nu gick här med
välbekanta, sävliga rörelser, så ofta att hon
knappast märkte dem längre. Det var inte
mycket som hade förändrats här så långt hon
kunde minnas tillbaka och förändringarna
hade varit så små att hon hade upptagit dem
nästan omedvetet. I närmaste gathörn fick hon
syn på den upplysta urtavlan i kyrktornet.
Hon såg att klockan var några minuter över
halv åtta och skyndade på sina steg. När hon
kom in på den gata, där de skulle träffas,
urskilde hon redan på långt håll Jakobs långa
och smärta gestalt. Jakob stod framför ett
bioprogram, en smula framåtböjd, ined hatten
lite på sned, just sådan som Aune vant sig
att se honom. Nyss var hon nära att förgås
av fruktan och sorg, men nu upplyste ett
leende hennes betryckta ansikte. Aune kunde
aldrig nalkas Jakob utan att le mot honom
redan på långt håll; leendet sprang fram ur
hennes innersta och spred sig oemotståndligt
över ansiktet, även då hon inte önskade det.
Flickorna brukade säga att man aldrig fick
visa pojkarna att man tyckte så mycket om
dem, för då blev de bara egenkära och
odrägliga, och med tanke på detta råd hade Aune
ibland försökt undertrycka sitt leende och
anta en likgiltig min, men det hade aldrig
riktigt lyckats för henne. Nu gjorde hon inte
ens ett försök att behärska det. Hennes gång
blev omedvetet snabbare och lättare och i
tankarna förberedde hon en förklaring för den
händelse Jakob skulle beskylla henne för att
ha kommit för sent.
Men Jakob ställde inga frågor till henne
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
