Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. Maj 1936
- Artur Lundkvist: Diario de Gran Canaria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
människan ständigt går förlustig det
väsentligaste: djup mänsklig gemenskap.
Alltid återkommer man till detta:
människorna är skilda från varandra, instängda
i sig själva, omslutna av murar. Varför kan
de inte nå varandra, inte träda ut ur sig
sj älva ?
När jag går på stranden — bland snäckor
och vågors fotspår, bland fågelvingars
skuggor och stjärnors skumstänk — kan jag som
ensam människa inte be någon bättre bön än
denna:
Fräls mig från tomheten, från instängdheten
i mig själv. Giv mig min dagliga önskan, min
dagliga lust. Tillkomme mina drömmars rike.
Och förlåt öknen inom mig, döden inom mig
och alla saltstoder som kantar min dags vägar.
*
Ibland beger jag mig bort från Las Palmas,
utåt landsbygden, uppåt bergen. Mycken
fruktbarhet gömmer sig mellan lavaklipporna.
Staden är sätet för handeln, för fruktexporten,
men också för dagdriveriet i dess olika
former. Landsbygden är arbetsam, produktiv
och naturligt anspråkslös. För de enkla
bönderna uppe i bergspassen är staden någonting
obegripligt och avskräckande; många av dem
har för resten aldrig varit där. De arbetar
från morgon till kväll, dricker ättiksurt vin,
lyfter på hatten för främlingen, kan kanske
inte läsa men talar en klarare, renare spanska
än stadsfolket.
Man ska helst vandra bort från
landsvägarna, in bland bergen på knaggliga
körvägar och smala stigar. Där finner man
oförstörd skönhet och enkelt liv som ännu har
rytm och substans, en primitiv mening. Där
står grönskans buketter kring källor och
vattenådror, fåglarna sjunger naturligt kanariskt,
rymden är ren och full av arkadisk tystnad.
En dag följer jag en ravin som tjänar till
väg för vandrare och lastdjur, omgiven av
trasiga murar och stupande brant ner mot en
dal. Jag möter åsnor med fantastiska bördor
och får trycka mig tätt intill muren. Dessa
åsnebördor är ständigt lika förvånande: det
är som om djuren rörde sig inunder ett
hopträngt moln eller en vid trädkrona. De kliver
så försiktigt, de små åsnorna, liksom på
tåspetsarna, och deras öron ser ut som en
lyssnande hares. I dalen vidtar en annan väg
som verkar övervuxet gammal, under en allé
av cypresser och olivträd, med apelsingårdar
på båda sidor. Apelsinträdens kronor visar ett
risigt kvistmönster: de är så översållade med
frukter att det nästan inte tycks finnas plats
för några löv. På vägen vandrar kvinnor på
bara, breda fötter, klädda i djupaste svart:
detta slags kvinnor som synes ha samband
med sorg och kyrkor och släktets
förgänglighet: kvinnor som finns i alla land men som
särskilt faller i ögonen i södern liksom
skuggorna gör det. Ett par kameler med män och
bördor på ryggen kommer gravitetiskt
klivande på spruckna klövar och bär sina huvun
högt, förkrossande oberörda av tillrop och
slag, med en sned, föraktfull blick i sina
ökengula ögon.
Så stryps dalen åt till ett smalt pass mellan
höga bergbranter. Men djupast nere i klyftan
rinner en bäck, vars dyrbara vatten tycks få
själva stenen att blomma runtomkring. Vilda
vallmor växer bland vinplantorna,
mandelträden står flickaktigt klädda i skärvit blom.
Och bergväggen är full av grottor, vars
öppningar sotats av eldar; sotet har målat svarta
flammor uppåt bergsidan. I grottorna bor
dalens folk; kvinnorna har smyckat bergets
stenhyllor med rader av plåtburkar, i vilka de
odlar blommor och även kaktusar. O,
grott-kvinnornas blomsterglädje och kaktuskärlek!
Nu klingar en gitarr ur en grotta: en spröd
musik, begravd i berget.
Kring bäcken nere i klyftan ligger kvinnor
och klappar tvätt på de flata stenarna. De
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0378.html
