Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Artur Lundkvist: Diario de Gran Canaria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dl A RIO DE GRAN C A N A R I A
galopp som måste betraktas som ali
galopperings yttersta misär, på en maläten åsna som
nästan försvinner under mannen och hans två
väldiga korgar med nybakat bröd.
Vid stranden går några unga kvinnor och
samlar svart dy i korgar, som de bär bort på
huvudet; de har färgrika sidenklänningar och
deras läppar är praktfullt målade. Man tar
dem för kurtisaner på straffarbete.
Begravningståget drar genom de dammande
gatorna, till fots. Prästerna svettas ymnigt i
sina mässkrudar; följet i arbetskläder röker
och pratar och spottar spanskt åt alla sidor.
Döden verkar en smula upplivande i
vardagens beständiga solsken: man vandrar en
stund i dess svalkande skugga.
En vagn kommer körande i skymningen, ett
sluttande flak på två hjul, mellan vilka en
blek lykta dinglar. Hästarna går som de vill,
på flaket ligger två män utsträckta i fattig
sorglöshet med en flaska vin och ett stycke
bröd emellan sig. Så färdas de genom världen
och genom livet.
De problem man möter på dessa öar i
ytter-ligtgående gestaltning är i grunden väsentligen
desamma som man möter överallt. Håller
överhuvud inte vår värld på att utarmas, att bli
tom och perspektivlös, en banal anhopning av
ting utan ali magisk innebörd, meningslösa
för både ande och sinnen? De tekniska
underverken har inget egentligt sammanhang med
livsmönstret och berör oss därför så föga. Den
förhärskande moderna myten om individens
sociala framgång är steril och enbart
materialistisk. Passionerna visas på film, torra och
rationaliserade: "sweet mystery of life" är
inte annat än kropparnas mekanik. Månen,
den fordom magiskt mäktiga, har blivit till
en populär parklykta som lyssnar till pladdret
på bänkarna.
Den gamla världens visioner förbleknar allt
snabbare. Vi kan inte längre klamra oss fast
vid spillrorna av en förgången tids
drömvärld. Dessa tempel, madonnabilder,
hjältestatyer har ej längre någon innebörd för oss.
Vi måste skapa symboler för ovissa och
hägrande mål, för det ännu ogripbara och
ouppnåeliga som vi anar långt borta i framtiden,
symboler som kan lysa oss in i nattens
drömmar och flätas in i våra önskningars snår.
Den stora uppgiften är nu framför allt att
frambringa en bärkraftig kollektiv illusion,
som kan ge livet ny mening och nya djup. Det
är kanske möjligt att förvandla livet till en
stor, kollektiv dröm utan motsvarighet i någon
tid, att övervinna verklighetens motstånd och
anpassa världen efter önskningarna, göra den
magisk som i den fulländade drömmen.
Oerhört fruktbringande ska denna stora
illusions-och önskegemenskap skölja över världen likt
en förnyelsens våg.
I vår tid är samhället för kallt mekanistiskt
att kunna föda en sådan gemenskap. Något
annat måste till, en ny religion, en ny
mytologi, som kan nära både tanken och känslan.
Med en syntetisk vetenskaps hjälp kan kanske
mänskligheten väckas till tro på och
hänförelse inför sin kosmiska uppgift, sin
kosmiska framtid, sitt kosmiska öde, som den
måhända äger gränslösa möjligheter att själv
gestalta. Kanske är även universum en
drömvärld, en värld av skapande illusioner.
Mänskligheten har redan fått frihet och möjlighet att
tro på sin kosmiska insats. Som ett ljussken
framtränger människans gryende medvetande
om sin yttre och inre värld, aningen om dess
väldiga dimensioner, om dess dolda världar
i ett mörker som ej är fullständigt utan redan
låter människans vidgade ögon urskilja
sällsamma. silverbleka konturer.
«
Man kan säga: bättre fungerar inte vår
nuvarande livsform i kultursamhälle! än att
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
