Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Sven Stolpe: Mina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINA BÖCKER
söker aldrig låia något år gå utan att besöka
Oslo eller göra en bilfärd i detta land, det
hittills ojämförligt vackraste jag sett. Vid
sidan av mina norska hyllor sitter ett
fotografi från ett glatt bunkalag i källaren
under min norske förläggare Jörgen Cappelens
underbara sextonhundratalsgård i Oslo,
Kirke-gaten 15. I skenet av stora ljus och till
ackompanjemang av vintapparnas mödor i valvet
bredvid har jag där vid fåralår, svartbröd och
schweizisk ost, nedsköljda med värdens
själv-importerade sherry, tillbragt timmar som jag
icke glömmer. Oslo förefaller mig vara en mer
litterär stad än någon annan — det vimlar
i den lilla staden av överlägset begåvade
författare, konstnärer och musiker, som inte
spela blyga borgare som i Sverige utan
verkligen våga rensa lungorna med ett lejonvrål
tlå och då i gathörnen. Jag läser efter förmåga
varje år ali nyutkommen norsk skönlitteratur
av värde, och det mesta har jag bevarat. Det
är också en hel vägg från golv till tak. Bland
de många dedikationerna på dessa hyllor
väljer jag en — helt omotiverad för övrigt —
som jag är glad över; det är Sigurd Hoels
ord i "En dag i oktober": "Till S. S. fra
Sigurd Hoel med ekstra hilsener og alle
ceremonier. Jeg föler det nesten som om vi deler
faderskapet." Vad det nu skall betyda. Och
på väggen har jag hans porträtt med den
lögnaktiga påskriften: "S. S., dikter og kriger, fra
S. H., fredelig forfatter."
Därmed har jag berört de två litteraturer
jag helst studerar — den franska och den
norska. Det kan möjligen låta egendomligt —
det finns verkligen ingenting som förenar
modern fransk dikt och modern norsk dikt.
Men jag vill inbilla mig, att jag pendlar
— och mår väl av pendlingen — mellan dessa
två ytterligheter: den suveräna
intellektualis-men i Paris och den fräsande spontaneiteten
i Oslo. Jag trivs bättre i dessa städer än i
Stockholm.
Den danska avdelningen är inte så vidlyftig,
om den också upptar en halv vägg. Men den
finlandssvenska är större: där har jag fått
samman kompletta serier av de mera
betydande yngre diktarna. Även Edith
Södergran — vilket jag möjligen torde vara ensam
om på denna sidan Kvarken. Här finner jag
fantastiska dedikationer från den glada
vildhjärnan Diktonius — för saftiga att kunna
citeras — samt från Finlands svenska kritiker
och litteraturhistoriker.
Jag kommer så till mina cirka 2 500
svenska böcker, av vilka jag för ögonblicket
har endast en del uppställda i mitt bibliotek
— resten står utplacerad i sov- och gästrum.
Så småningom skall jag samla dem. Här äger
jag ett och annat av bibliofilintresse. Nathan
Söderblom samlar jag systematiskt — vilket
är en svår och krävande sport. Hans första
små skrifter äro svåråtkomliga, och enstaka
av dem saknar jag ännu. Komplett äger jag
en annan svensk författare — den ende jag
under en viss period av mitt liv studerat så
noga, att jag ur minnet kunde redogöra för
ordningsföljden av alla hans essayer — det
är Fredrik Böök. Sedan jag som femtonåring
korresponderade med honom om Origenes’
betydelse för Stagnelius’ filosofiska diktning
har jag närt en stark beundran för hans
renäs-sansartat frodiga och mustiga gestalt, hans
ypperliga stilkonst och överlägsna lärdom. Att
sympatien icke besvarats, har icke på något
sätt förminskat dess halt. John Landquist skrev
en gång, att jag stod vid skiljevägen mellan
den rena dumheten och det ungdomliga
oförståndet, därför att jag vågat säga, att Böök för
sin generation spelat ungefär samma roll som
Geijer för sin. Jag tror fortfarande, att jag
den gången hade rätt. Bland Böökvolymerna
finns hans första skrift med dedikation till
Levertin — sannolikt stulen från Stockholms
Högskola och såld till det antikvariat, där jag
fann den. Det är den ungdomliga inledningen
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
