- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
376

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Sven Stolpe: Mina böcker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVEN STOLPE

jag ständigt läser oin —- Jules Romains,
Jacques Rivière, Charles du Bos, Ernest
Psi-chari, Henri Massis, H. R. Lenormand, André
Maurois, Paul Claudel och Jacques Maritain.
Detta är böcker, som jag ständigt återkommer
till. Det går icke många dagar på året, under
vilka jag icke läser några sidor i en fransk
bok. Jag har utgett en fransk essaysamling.
Men jag har material till tio. Bland de
litet sällsyntare tingen bland dessa moderna
franska böcker vill jag nämna den nya,
ofullbordade upplagan av André Gides skrifter,
försedd med ett porträtt i varje del och
högintressanta utdrag ur hans dagböcker —
tidigare inte publicerade annat än i fragment.
Självklart är också, att jag äger även
svåråtkomligare saker av de författare jag mer
ingående studerat — såsom Henri Massis och
Jacques Rivière. Fredrik Böök, som jag trots
många åsiktsbrytningar vördar och beundrar,
har någon gång skrivit, att hela den moderna
franska litteraturen är svindel. Jag har en
annan uppfattning. I Frankrike finns ett halvt
hundratal romanförfattare och kritiker, som
äro av samma klass som våra bästa. Och en
idédiskussion jämförlig med den som i
Frankrike under de senare åren utspelats mellan de
ledande katolska skribenterna å ena sidan,
André Gide, Ramon Fernandez och deras
vänner å den andra, äga vi helt enkelt icke i vårt
land.

Detta om mina franska böcker, som torde
uppgå till ungefär tvåtusen volymer. Av övrig
romansk litteratur äger jag inte mycket. Jag
har hjälpligt lärt mig spanska för att kunna
läsa några spanska filosofer som intressera
mig, och jag får regelbundet José Ortega y
Gassets tidskrift Revista de Occidente. Ortegas
samlade skrifter äger jag också, och det är
en gammal dröm hos mig att en gång få
översätta ett stort urval av hans bästa arbeten —
"Vieja y nueva politica", "El Espectador",
"El tema de nuestro tiempo", "La deshuma-

nizacion del arte" och — framför allt -—
"Mirabeau o el politico". Bland de moderna
italienska författarna äger jag tyvärr bara ett
litet urval — Papini och estetikerna: Croce,
Tilgher med mera. Samt klassikerna i billiga
folkupplagor.

Om fransk litteratur hos mig är någorlunda
företrädd, så är det bedrövligt illa ställt med
den engelska. Sedan jag efter ett
Sorbonne-seminarium smädades av en ung intelligent
engelsk student för att jag umgicks med
"illaluktande" färgade studenter — berber och
hinduer — har jag närt ett stilla agg mot
England, naturligtvis alldeles oresonligt. Jag
reser varje år utomlands men har aldrig varit
i England. Jag äger icke de engelska
klassikerna och har aldrig kunnat uppskatta
Dickens, Thackeray och de övriga "stora"
engelska romanförfattarna. Lawrence äger jag

— han är en mycket svag romanförfattare
enligt min mening, om också sympatisk som
personlighet och intressant genom sitt privata
livsnederlag. Annars har jag; bara några
hundra engelska böcker, som jag tillfälligtvis
kommit på — bland de få engelska författare,
som icke blivit en besvikelse, är Siegfried
Sassoon en, den mycket förkättrade John
Middleton Murry en annan. Men nog om
detta — det är ett svart kapitel. Jag är rädd
för dessa världens herrar, jag fruktar deras

— obestridliga — överlägsenhet, och jag har
aldrig förstått dem.

Bland övriga utländska litteraturer har jag
speciellt sysslat med den norska, som
förefaller mig vara Europas intressantaste efter
den franska. Där har jag klassikerna och en
tämligen fullständig serie av de moderna. Det
är mest gåvor av vänner — Ronald Fangen,
Sigurd Hoel, Finn Halvorsen, Gunnar Larsen,
Herman Wildenvey och Sigrid Undset. Jag
har personligen som författare blivit
vänligare mottagen i Norge än i Sverige, jag
medarbetar regelbundet i norsk press, och jag för-

376

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free