Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Recensioner - Georg Svensson: En skadeglad roman - Johannes Edfelt: Roman om en son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
gavs i denna tidskrifts recension av den i
höstas utgivna romanen "Svenske Apollo".
Han är en driven verklighetsskildrare av
mycket materialistisk läggning, ett slags
beskrivningsmaskin, som utan att förråda några
privata känslor villigt och flitigt tröskar
igenom vad man matar den med. Denna
all-ätarförmåga hos författaren utlöser ibland
olust hos en läsare, som inte har lika garvade
matsmältningsorgan. Så är det nästan
genomgående med romanen "Hustru eller lakej?",
där en på smak och kultur och anständighet
fullständigt blottad värld skildras.
Hammen-hög måste ha uthärdat att vistas i denna
vantrivsamma miljö minst ett par månader.
Läsaren drar en suck av lättnad, när han efter ett
par timmar befrias från det obehagliga
sällskapet.
Romanens huvudperson är en ingenjör i
Stockholm. Att som skett beteckna porträttet
av honom som en skarpsynt psykologisk
människostudie förefaller att vara i överkant.
Ingenjör Högström är en karikatyr av
Låg-sintheten, Fulheten, Lystenheten, Elakheten
och Pedanteriet inkarnerade i en och samma
person. Vart och ett av dessa karaktärsdrag
illustreras med groteska exempel, och det
hjälper inte att författaren i vekare ögonblick
även framhåller ett och annat förmildrande
drag: ingenjören övertygar gudskelov inte
som figur. Han är ett stycke mänsklig
orenlighet, och han drar också till sig en
sällsynt snuskig tvåbent fauna, som tävlar om att
ytterligare sjaska ner hans tillvaro med
listighet, bedrägeri och utplundring. Lakejen Johan,
som ingenjören anställer för att slippa
fruntimmer i sitt hus, överträffar ledigt sin
husbonde i ondska och bedrar honom praktfullt
i maskopi med sin älskarinna. Han slutar
med att koppla ihop husbonden med sin syster,
som han lyckats introducera som städerska.
Motivet med den listige betjänten har ju
gamla litterära anor, men det kan inte
förnekas att Hammenhög givit sin egen
omisskännligt originella version av ämnet. Vad
man må säga om honom, han är en spontan
och självständig författare. Men ali hans
knepighet och uppfinningsrikedom i detaljen
kan inte överskyla, att han denna gång inte
varit vuxen sin uppgift. Ger man sig på ett
så tarvligt motiv, får man anständigtvis inte
göra det i form av en humoristisk roman.
Att bevara sitt gemyt inför så mycken
mänsklig ruttenhet är opassande. Satiren och inte
skadeglädjen hade här varit på sin rätta
plats. Georg Svensson
Roman om en son
FREDRIK THOMAS: En son. Norstedts.
7:—.
Det trista och glanslösa temat i Fredrik
Thomas’ tunga roman "En son" fasthålles
och utvecklas med en precision, en bredd
och en energi, som äro ägnade att förvåna,
såtillvida som de äro allt utom alldagliga
egenskaper hos en debutant. Det utmärkande
för denna roman är en exakt och noggrann
realism, som egentligen bara har den
nackdelen, att den tror allt vara lika väsentligt.
Författaren rör sig med prononcerad
sakkunskap i sin ämnessfär. Han har benägenheten
att tillmäta detta ämnes alla detaljer en
sådan vikt och betydelse, att man snarast
får den uppfattningen, att stoffet behärskar
honom och inte han stoffet. Ty bevis på äkta
suveränitet över ett verklighetsstoff är att
konstnären därur vet att framhäva vad som
har vikt och relevans. Konstnärlighet betyder
till slut intet annat än att rätt veta att välja
och vraka i en uppsjö av möjligheter.
En läsare kan alltså inte förutsättas vara
utan vidare disponerad att med hull och hår
anamma ali den sakkunskap, som Fredrik
Thomas hopar på kompakta och tättryckta
sidor. För att beskriva hjältens vetenskapliga
undersökningar är det sålunda inte av nöden
att för ernående av fakticitet med ett överflöd
av facktermer på etthundrafemtio sidor utbreda
sig över deras karaktär. Sådant är med förlov
sagt förlegad naturalism; men Zola skulle
med glädje ha hälsat en kollega, mäktig
exakta beskrivningar i denna stil:
"Efter mer än tre månaders ihärdigt arbete
hade han kommit fram till det resultatet, att
potentialförminskningen sannolikt berodde
därpå, att det bildades något täktskikt av
lägre, okända magnesiumoxider, som utgjorde
det egentliga elektrokemiskt verksamma. Han
sade sig nu, att om han bara kunde åstad-
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
